Black Friday

Igår var en helt sjukt lång dag vill jag lova. Tro det eller ej men jag steg upp kl. 3.40 för att åka och shoppa! Det är förmodligen den enda anledningen jag skulle kunna ta mig ur sängen den tiden, särskilt med tanke på att jag somnade efter klockan elva. Ska jag vara helt ärlig var det inte så bra priser som jag hade förväntat mig. Mycket grejer var nedsatta till chock-låga priser men det var inte saker som jag hade lust att köpa. Jag fick i alla fall tag i de julklappar jag hade sett ut till mer än halva priset. Och så är ju priserna för det mesta lägre än i Sverige här så jag köpte en hel del ändå.

När vi kom hem från shoppingen, kring kl. 13.00, var biscottibakningen i full gång. Min nya bonus moster, Lanauxe, är väldigt bra på att baka biscotti så det är en tradition att hon kommer över till vårt hus och bakar tillsammans med de som känner för det. Hon är ju också en sådan där gó prick som bara sprudlar. Jag var i alla fall något trött och hade planer på att gå och lägga mig igen men jag är helt enkelt för nyfiken för att göra så. Det slutade med att jag låg i soffan i köket och halvsov medan jag lyssnade på dem baka och prata, precis som när man var liten och man var bortbjuden till någon på middag och det blev lite sent. Myspys var det!

Senare på kvällen följde jag med Hailey och Ally för att hälsa på deras farmor. Jag hade förberett mig på att hon skulle vara konstig och strikt eftersom Grattans sida av familjen har beskrivits som mer religiösa. Hon bevisade bara för mig att man inte ska vara fördomsfull. En riktig gullgumma var hon.

Idag tog jag förstås en lång och härlig sovmorgon, med tanke på att jag var uppe från kl. 3.40 till 23. 30 tyckte jag att det var välförtjänt. Efter att jag hade en mumsig frukost gav jag och min bonuspappa nr.2 oss ut på kamerajakt. Jag hade sett ut en kamera som jag ville ha och Grattan hade hittat ett superbra pris, det är han
s grej att hitta de lägsta priserna och bästa rabatterna, på en affär i stan. När vi kom dit hade de inte kvar någon i lager så vi åkte runt hela stan för att hitta samma modell till lika bra pris. Efter en massa flängande hit och dit slutade det med att vi fick Walmart att matcha priset från den första affären och jag fick min Nikon Coolpix L100 för $199, vilket var ett extremt bra pris för den kameran enligt mig!

Nikon Coolpix L100

I am thankful for...

Jag kan inte ens börja beskriva hur fin och bra min första thanksgiving var. Det är inte så att jag gått och blivit religiös, jag har alltid trott att allting händer av en anledning och att man alltid kan vrida och vända på saker så att det kommer något positivt ur dem. Jag kan inte tänka mig att det finns en bättre värdfamilj för mig än denna och jag tror inte heller att jag hade kunnat uppskatta dem som jag gör utan att först se hur jag kunde haft det. Thanksgivning handlar ju om att vara tacksam och uppskatta det man har och jag är så tacksam för sättet the Garbees är och att de har valt att välkomna mig i deras underbara familj.

En av traditionerna min värdfamilj har för thanksgivng är att de före middagen berättar om något de är tacksamma för. Min bonusmamma (de hade svårt att komma på vad de skulle presentera mig som och när det hörde att jag föredrog att kalla Erik för bonuspappa hellre än styvpappa tyckte de att det var så gulligt att de bestämde att de skulle kalla mig för deras bonusdotter) hade berett mig på det här. Hon berättade i förväg att vissa blev riktigt känslosamma medan andra tog det mer humoristiskt. Jag behövde inte riktigt tänka särskilt mycket på vad jag var mest tacksam för i hela världen. Det är så uppenbart att det är mina två bästa vänner, Malin Lundkvist och Sara Eriksson. De är så underbara att jag, som inte ens gråter när jag ser The Notebook eller Titanic, började storböla inom tre sekunder efter att jag började mitt lilla tal. Det finns oändligt med bevis på att de båda är de underbaraste och vackraste personligheterna i den här galaxen men ett bevis, som är väldigt starkt, är att då jag tänker på dem och saknar dem som mest börjar jag inte och längta hem utan ler och säger åt mig själv, är inte jag överdrivet lyckligt lottad så säg! Jag grät värre än någon annan där och såg förmodligen ut som ett vrak, men även fast jag riktigt kände efter var jag inte det minsta ledsen. Ni skänker mig båda glädje som inte kan beskrivas och fyller mig med strålande värme från insidan. Att längta efter er är inte vad som för mig till tårar, utan det är att försöka förklara för en grupp människor hur övernaturligt mycket ni betyder för mig som är överumplande, och en omöjlig uppgift. Därför tillägnar jag det här till er och hoppas att ni vet att ni betyder allt och lite till för mig.


It is in the shelter of you that I live,
It is by your side I can be true to myself, and others.
It is with your support I can be who I really want to be.
I will forever be honest to you,
It is around you, and around you only, that I can allow myself to think out loud.
I can always trust on you to know the song in my heart,
And remind me of the words when I have forgotten them myself.
It is your words that comfort my soul,
In your smile I see the solution to every problem.
You are not only beautiful on the inside, as well as on the outside,
You give the world around you a certain shine and grace, only by being you.
There is no way I could describe what you are to me,
Because you are, indeed, beyond my wish and my imagination.
You will forever be the miracle given to me,
And for that I am forever thankful.

Thanksgivning break

Jag har inte skrivit på ett tag nu och det är inte för att jag inte haft något att skriva om, inte är det för att jag varit upptagen heller. Det är mitt tålamod med det långsamma internet som orsakat den dåliga uppdatering. Hur som helst tänker jag ta mig tiden ikväll eftersom jag kan sova ut imorgon. Jag har nämligen Thanksgiving break resten av veckan. Kan inte beskriva hur skönt det känns! Den enda läxan jag har över lovet är att sätta ihop en modeartikel till skoltidningen, men det är ju mest att välja ut kläder och sätta ihop till en outfit så jag anser inte riktigt att det är läxa.

I söndags var det åter igen träff med resten av utbytesstudenterna från området. Den här gången var det skridskor som stod på schemat. Jag kan ärligt talat säga att jag var lite nervös över det hela, jag har ju trots allt inte åkt skridskor sedan sjätte klass! Men tro det eller ej, jag ramlade inte en enda gång. Jag var själv förvånad och lite halvt imponerad över att jag lyckades skona min rumpa. Det var i alla fall väldigt trevligt. Jag åkte runt med Maya, Sofie, Janette (som går på Liberty HS och kommer från Nogre) och hennes urgulliga, sexåriga värdsyster.

Janette och hennes lilla värdsyster

Vi gjorde också planer för Luciahelgen så det blir något slags firande av det trots att det inte firas av amerikanarna. Planen är att vi ska baka så mycket lussebullar och pepparkakor vi kan och förhoppningsvis kan vi hinna med både knäck, kola, nejlikoapelsiner och glögg också. Något Luciatåg får vi väl se om det blir, med tanke på att mina värdföräldrar stiger upp väldigt (!) tidigt så kanske det blir ett kvällståg istället...


Ikväll gav jag också min tack-gåva till familjen. Den var ett litet träskrin med en osthyvel, två smörknivar och en kapsylöppnare, allt handgjort, som jag tagit med mig från Sverige. De blev väldigt glada och det gjorde såklart mig nöjd också. Jag är verkligen glad att jag tog initiativet och bytte familj, de är sy mycket mer tacksamma över allt jag bidrar med och jag känner mig så mycket mer omhändertagen. En av ledarna från Explorius som åkte med till New York berättade att hon fortfarande hade kontakt med sin värdfamilj, nästan 15 år senare, och att hon just varit och hälsat på dem. När jag bodde med familjen Thayer kunde jag inte föreställa mig själv, 10 år framåt i tiden, ha kontakt med dem. Med familjen Garbee känns det självklart att vi kommer att hålla kontakten och jag känner mig verkligen som en önskad del av familjen.

Toppenhelg

Och så var det helg igen. Den här helgen har jag peppat hela veckan. Inte för att veckan varit tråkig, för den har varit helt underbar, men för att jag hade planer med mina skandinaviska brudar. Jag, Maya och Sofie köpte biljetter till den nya Twilight filmen "New moon" när vi var till gallerian senast så i fredags var det dags. Min plan var ju så klart att jag skulle se den första filmen före men jag har helt enkelt inte haft tid att åka och hyra den så jag hade Maya till att sammanfatta den medan vi stod i kö för att få komma in. Filmen var bättre än jag hade förväntat mig, jag är ju inte ett sånt stort fan av fantasy i vanliga fall. När vi köpte biljetterna fick vi inte reserverade platser så vi kunde bara hitta tre platser i rad ganska långt fram. Det var ju inte det bästa under actionscenerna eftersom det blir så svårt att hänga med när man måste vrida skallen fram och tillbaka när man sitter så nära. Det var ju dock ingen nackdel när det kom till alla scener med Taylor Lautner som hade bar överkropp största delen av filmen! Ärligt talat så tycker jag att han ser ganska barslig ut med sitt "babyface" men det är ju helt sjukt vilken kropp han har! Sexton år och muskelberg, utsikten var som sagt bra från våra platser...
När filmen var slut ringde Sofie sin värdmamma som skulle hämta oss. Nästa fredag, under thanksgivinghelgen, är det den så kallade "black friday". Detta innebär att alla affärer har öppet från tidigt på morgonen (ryktet säger att vi kommer att hämta upp Hailey's kompis kl. 5 på morgonen!) till sent på kvällen och det är galet nedsatta priser. Så medan vi väntade på Sofie's värdmamma gick vi runt lite inne på macy's och jag såg en hel bunt underbara smycken jag kommer att unna mig nästa helg! Vi träffade också en underbar kvinna som jobbade i Clinique sektionen. Hon var väldigt trevlig och nyfiken på att höra om hur det är att vara utbytesstudent. Hon var så gullig och erbjöd sig att fixa en liten rådgivning och visa lite produkter för oss någon gång. Hon gav oss varsitt kort med hennes telefonnummer så att vi kunde ringa henne när vi ville boka tid.
När vi kom till Sofie's hus träffade vi hennes värdpappa, som var helt fantastiskt rolig och störtskön.

I morse hade Sofie's värdföräldrar redan åkt för att göra några ärenden och Maya skulle bli hämtad kl. 9.30 så de skulle inte hinna komma hem innan hon åkte. Det var så gulliga och hade lämnat en lapp åt henne i köket där de skrev att det var trevligt att ha henne där och att det hoppades att hon skulle komma tillbaka snart. Så himla gulligt! Det är sådana små saker som gör stor skillnad. Jag hade inte hämtning förrän kl. 13.45 så jag fick träffa hästarna (16 stycken!) och kattungarna. Hailey hämtade upp mig i tid och tog med mig till ett möte hon hade i North Carolina med "The morgan horse club". Det tog ungefär två timmar att ta sig dit så vi hade mycket tid att prata i bilen, vilket var trevligt. Vi var tillbaka omkring kl. 9 och nu planerar jag att stupa i säng för jag har en förkylning att friskna till från och imorgon är det dags för skridskoåkning med ICES (den amerikanska utbytesorganisationen som samarbetar med explorius) gänget.

The Garbees

Jag hade en period då jag var lite osäker på om det verkligen var rätt beslut jag tagit med att byta familj. Det var då jag inte hade hört något från Brynn på två veckor, Hollys familj var på gott humör och jag kände som att jag passade in. Nu är jag dock helt säker på att jag tog rätt beslut och att jag aldrig kommer att ångra det. I den familjen Thayer tog det mig lite över en vecka att känna mig bekväm i familjen och det var bara ibland jag kände mig hemma och som en del av familjen. I familjen Garbee känner jag mig bekväm, som att de vill ha mig och hemma redan efter fyra dagar. De är de små sakerna som gör stor skillnad. Saker som att de lagar middag och äter tillsammans, jag har ett eget rum, och så att de är så supergóa. De gör till och med alltid i ordning en kopp kaffe till mig på morgonen som står och väntar på mitt skrivbord när jag kommer ur duschen. Hur gullig får man vara?! Men den största skillnaden är nog ändå att det är en bra stämning i familjen, att alla verkar lyckliga och att det inte är några bråk. Jag menar, självklart kommer det att vara bråk, det är det ju i alla familjer, men i familjen Thayer kände jag allt som oftast att det var någon som var irriterad. Alla vet ju hur det är att behöva lyssna på någon annans bråk och vara mitt i det. Man känner sig så mycket i vägen och det blir en sådan spänd stämning så jag är överlycklig över att slippa den känslan.

Ikväll är det dansträning som gäller. När som helst nu kommer min värdpappa, Grattan, och hämtar upp mig för att skjutsa mig till Lynchburg College. Jag är lite nervös över att se hur duktiga de andra är men jag är också väldigt taggad på att dansa på riktigt för första gången på ett bra tag.

Här är en bild på familjen ursöta Shettland Sheepdog, Gipsy. Hon tror att hon är ett par storlekar mindre än hon är och vill helst vara en knähund. Hur gó som helst är hon i alla fall.

Settled in

Gårdagen var en låååång dag vill jag lova. Eftersom det skulle ta över tre timmar att köra till Leesburg, vart outleten vi skulle till är, så hade de bestämt att mötas klockan 5.45 på morgonen. Detta innebar att vi var tvungna att åka från Brynns hus cirka klockan 5.15 och att jag var tvungen att ställa väckarklockan på 4.20. Väl på bussen, ja bussen vi var sjutton personer eller så som åkte, så var ju planen så klart att sova. Det var lättare sagt än gjort dock eftersom amerikaner är väldigt sociala, även den tiden på dygnet tydligen, och det är inte väldigt diskreta. Lite synd var det ju också att den andra svenska utbytesstudenten inte kunde komma eftersom hon var sjuk. Förhoppningsvis får jag träffa henne någon annan gång.
Den enda outlet jag varit till tidigare var i England. Den var som en stor galleria med mestadels sportmärken. Den här var väldigt annorlunda. Det var inte en enda stor byggnad utan lite som att gå och shoppa i Sverige med separata butiker efter shoppinggator. Som tur var var det inte bara sportmärken, mycket av dem dock, utan också butiker lite mer i min smak. Min favorit var utan tvekan Barneys New York outlet. De hade bland annat mycket Marc Jacobs till bra priser, lite för dyrt för min plånbok för tillfället dock. Jag hade väl trott att jag skulle köpa lite mer än jag gjorde men det blev bara två ögonskuggor från Mac, vilka jag i och för sig är väldigt taggad över.
Lite kul var det ju också att vi åt både lunch och middag på T.G.I Fridays på grund ut av ett litet missförstånd. Gjorde mig i och för sig inte något eftersom det är en av mina favoritrestauranger numera. Hur som helst kom vi inte hem förrän klockan två på natten och jag var nalta trött!

Tanken var att vi skulle vara hos Garbee's, min nya värdfamilj, omkring klockan ett men både jag och Brynn gillar att sova på morgonen så mitt i en god dröm väcks jag av att Brynn knackar på dörren och säger att klockan är tolv. Det var inte så att vi behövde stressa, det var inte en strikt tid, men subway till lunch blev det.
Nu är jag i alla fall installerad, har packat upp min resväska för första gången sedan jag kom hit och har ett eget rum med en egen säng, en symaskin och en liten skohylla för min växande samling. Hittills känns allting bra med familjen och jag känner mig väldigt välkommen. Det tar förstås ett par dagar att känna sig riktigt hemma men allting ser väldigt lovande ut.

Äntligen fredag. Äntligen helg. Äntligen flytt.

Och så var det fredag igen, så himla skönt. Den här helgen kommer att vara händelserik och härlig. Ikväll kommer Brynn, min kontaktperson, och hämtar mig och mitt pick o pack. Det är nämligen så att jag ska följa med hennes familj och en annan svensk utbytesstudent som hon har hand om till en outlet galleria på lördag. Den ligger några timmar härifrån så vi kommer att åka klockan sex på morgonen och komma hem någon gång vid midnatt. Och på söndag är det flytt på schemat så vi bestämde att det var enklast om jag sov hos Brynn under helgen. Jag är fortfarande nervös för flytten men långt ifrån så nervös jag var i början av veckan, nu är jag allra mest taggad.

Idag fick jag också information om betalningen av min klassring i brevlådan. Den är nu färdig och jag är så nyfiken på hur den ser ut live. Nästa fredag kan jag förmodligen hämta ut den på skolan och jag kan knappt bärga mig!

Skoltidning

Ikväll har jag inte tid att skriva något långt inlägg eftersom jag har lite pluggande kvar fortfarande. Men jag lägger i alla fall upp en länk till Brookvilles skoltidning, "Beeline", som den som är intresserad kan läsa. Där i finns ju bland annat min artikel om hur det är att komma som utbytesstudent till Brookville. Något som är lite kul är ju bildtexten, särskilt med tanke på att jag gav min lärare bilder att välja från som alla hade titeln "swedish pictures"...

http://www.campbell.k12.va.us/Modules/ShowDocument.aspx?documentid=3130

Sista Brookville footballsmatchen och tjejkväll

Hittills har min helg varit helt underbar. Efter skolan i fredags så bakade jag och Maya en chokladkaka och hade så trevligt så. Sedan åkte vi Det var en riktigt bra match faktiskt, väldigt jämnt, fast vi vann ju såklart. Riktigt kallt var det också, 34 grader Fahrenheit, nästan nollgradigt. En av de norska utbytesstudenterna som var på mötet vi hade för några veckor sedan går på JF så vi träffade henne där också. Det var så lustigt för jag och Maya har snackat engelska med varandra hela tiden men igår så snackade ju hon såklart norska med Siri, den andra norskan, så det blev att jag snackade lite svenska också. Det kändes så konstigt att prata svenska med Maya, och särskilt när hon svarade på norska. Mystiskt.
Efter matchen så åkte jag till Mayas hus och sov över där. Vi hade supermysigt käkade chokladkakan med vaniljglass, den var såååå god, och pratade om allt möjligt.
Idag så hade vi tänkt göra tunnpannkakor till frukost men det orkade vi inte ta tag i så det får väl bli en annan gång. Det var i alla fall soligt här idag så jag och Maya tog en promenad till 7eleven och köpte kaffe, sedan satt vi ute i solen vid poolen och pratade lite. Bostadsområdet har en gemensam pool men den stängde bara bågra dagar före jag kom så jag har inte varit förbi där tidigare, men det var riktigt fint. Kommer ju dock inte att använda den särskilt mycket när den öppnar igen dock, eftersom jag inte kommer att bo kvar i området. Jaja, jag får gå dit med Maya någon gång när den öppnar till våren.

Jag vet inte om jag nämnt det tidigare men det är riktigt mycket hjort i området, särskilt nu när det är jaktsäsong och de vet att de inte kommer att bli skjutna i kvarteret. Så när jag gick hem från Mayas hus idag såg jag en hjort på en av tomterna. Eller rättare sagt jag såg den inte förrän den hoppade över till nästa tomt. Dem är ju inte rädda för någonting. Jag gick säkert fem meter ifrån den och den flyttade sig inte ens utan kollade bara lugnt på mig.

Nu är det klart

Oj oj oj vad pirrig jag var hela gårdagen! Jag var hela tiden inställd på att det skulle vara familjen som min kompis pratat om och att det skulle vara tjejen från min journalistik klass. Det visade sig att vara en helt annan familj som min kontaktperson hade haft kontakt med under sommaren. Så fort jag listat ut det var det som att en del av nervositeten försvann. Eftersom jag inte hade någon aning om vilka det var längre så fanns det ju inget att spekulera kring.
Huset de bodde i var väldigt fint och låg en bit in från vägen. När vi kom var de väldigt välkomnande och pappan i familjen visade mig runt i huset. Familjen har tre hästar, ingen som går att rida dock, två hundar, en innehund och en utehund, och så en katt. De har två döttrar, en som bor hemma och är tre eller fyra år yngre än mig och går på Brookville, och en som går på collage och kommer hem på helgerna ibland. Och så har dem en adoptivson också men jag blev inte riktigt klok på om han bor där eller inte. Han verkar ha ett eget studentrum men kommer i princip varje dag och hjälper till med hästarna och umgås med familjen. Jag tycker mig förstå att de adopterade honom när han var rätt så gammal.
De hade lagat middag när vi kom så efter att jag fått en guidad liten tur runt huset så satte vi oss och åt. Dem verkade väldigt avslappnade och lättillgängliga. Vi hann med att prata om rätt så mycket, skolan, vilka regler dem hade, vad jag förväntade mig och vad dem förväntade sig. När vi hade ätit klart skrev de på alla papper så planen är att jag ska flytta nästa helg. Just nu känns det både bra och pirrigt. Även om jag är helt säker på att det bästa är att flytta och det är det jag vill göra känns det lite knepigt. Jag har ju trots allt bott i den här familjen i två månader nu och jag har insett att jag vänjer mig vid det mesta rätt så snabbt så det känns såklart som att jag lämnar något känt för att börja om helt från början igen. Jag är i alla fall säker på att det kommer att vara svårt att komma in i en ny familj igen men jag är också säker på att jag med tiden kommer att trivas bättre hos den här nya familjen.

Familjebyte på gång?

Yeeah! Igår ringde min lokala kontaktperson, Brynn, och berättade att en av familjerna som Mayas familj tipsat om verkade intresserade av att ha mig under året. Faktiskt har jag vetat att de förmodligen var intresserade om kring en vecka nu men jag ville inte hoppas för mycket och skriva om det ut ifall att det inte skulle bli av. Jag pratade i alla fall med Brynn i går och hon sa att de var väldigt intresserade och att hon skulle höra från dem idag. Så för cirka 15 minuter sedan ringde telefonen, och det var Brynn. Dom vill träffa mig på onsdag! Det känns både nervöst och jätteroligt, lite pirrigt sådär. Jag har ju som sagt vetat om den här familjen sedan ett tag nu eftersom det var Lyle, Mayas värdsyster, som hookade upp mig med dem. Detta betyder ju såklart att jag har hunnit kolla upp dottern i familjen på facebook. När jag såg hennes bild tyckte jag att hon såg bekant ut men jag tänkte ju att det var för att jag sett henne i korridorerna, jag menar hon går ju på Brookville så det är inte konstigt att jag skulle känna igen henne. Idag insåg jag dock att hon är väldigt lik en tjej i min journalistikklass, faktiskt så pass lik att det skulle kunna vara henne... Hur som helst så lär jag ju märka om det är hon.

Imorgon är jag i alla fall ledig, på grund ut av guvernörsvalet, så då blir det till att baka kanelbullar och fylla på hårfärgen. Förhoppningsvis hittar jag en sax som är någorlunda bra så att Maya kan klippa min lugg också för den gör mig vansinnig genom att falla ner i mitt ansikte hela tiden.

Jordgubbstårta och mobiltelefon

I fredags hade jag tänkt att åka till fooballs-matchen men eftersom det var ruskigt väder, jag visste inte om några av mina kompisar skulle dit och min värdsyster skulle hänga med sin "pojkvän" så blev det att jag stannade hemma. Vilket var ganska skönt. Jag hade lovat tidigare att baka gräddtårta till ett av halloweenpartyna som vi skulle på så jag tog fredagskvällen till att göra det istället. Jag hade dock lite problem med att baka den. Först och främst inte hade potatismjöl på våran mataffär så jag fick lov att leta upp ett recept på sockerkaka istället. Först testade jag något konstigt recept med vatten istället för mjölk, inget smör och till råga på det hade de inget vanligt socker utan bara artificiellt socker. Som ni kan tänka er gick ju inte det så bra så första försöket åkte rakt ner i soporna. Nästa försök såg jag till att hitta ett recept på vanlig sockerkaka och skicka Alvin, min värdsysters kusin, till affären för att köpa socker och vaniljkräm. Den här gången blev det åtminstone en kaka men den blev lite för salt eftersom jag använde vanligt smör och förmodligen lite för mycket av det också med tanke på att jag fick lov att höfta på hur mycket 50 g var.

I går var det alltså halloween. För alla som undrar är det inte riktigt så stort som man kanske tror. En del av de små barnen går "bus eller godis" men ganska många av dem är faktiskt på halloweenpartyn med sina föräldrar eller något som skolan eller kyrkan arrangerar. Det beror främst på att föräldrarna är oroliga över att barnen ska gå själva ute på kvällen antar jag. När det kommer till ungdomarna, visst dom jag hörde om ett eller två halloweenpartyn men det är ju alltid ett party någonstans så jag vet inte om det är så stort ändå.
Jag var i alla fall ute med familjen hela dagen igår. På morgonen, cirka kl. 9.30, hade de klipptid medan huset visades. Eftersom de visningen blev framflyttad en halvtimme i sista sekunden så hade vi tid att åka till walmart och köpa en telefon till mig samt åka och köpa lite snabbmat till lunch. Sedan åkte vi hem och lämnade hundarna (de får inte vara i huset när det visas så vi var tvungna att ha med dem i bilen) för att direkt åka till min värdsysters match i Appomattox vilket är ungefär en halvtimma härifrån. När den var klar åkte vi vidare till min värdmammas systers hus för halloween-middag. Grillad stek med potatissallad och pumpa paj till efterrätt blev det. När vi varit där några timmar var det meningen att vi skulle åka till min värdpappas mammas hus och parta där ett tag men av någon anledning blev det inte så. Så min tårta åkte alltså i bilen hela dagen utan att någon åt av den så nu är den tillbaka i kylen och varken Holly eller Kevin, min värdsyster och värdpappa, vågar smaka av den. Holly måste ju vara den knäppaste personen i världen, hon tycker inte om jordgubbar!!? Det är utan tvekan första gången jag har hört att någon inte tycker om jordgubbar!

Idag har jag i alla fall försökt aktivera min telefon, utan vidare framgång än så länge. Det är meningen att jag ska få ett meddelande som bekräftar att jag är registrerad men det har jag inte fått ännu... Vi ser väl om jag får något meddelande inom några timmar annars får jag väl åka tillbaka till Walmart någon annan dag och se till att dem fixar det. Jag har ju klarat mig utan telefon än så länge så jag klarar mig några dagar till utan problem.