Snöstorm och Julfirande

Sista fredagen före jullovet var en nästan idyllisk dag. Förutom ett matteprov på första lektionen gjorde vi bara en massa roliga saker på skolan. Vi fick också sluta två timmar tidigare på grund utav att de varnat för snö på vädret. Jag trodde inte att det skulle komma så väldigt mycket snö, de stänger ju trots allt skolan bara det är lite is på vägarna, men på lördagsmorgonen fick jag ju äta upp det. Det var väl inte extremt mycket snö, jämfört med vad jag är van, men för att vara här var det ju minst sagt förvånandsvärt att vakna upp till drivor av snö. För att förklara närmare hur ovanligt det är med sådant här snöfall i Lynchburg, sedan de började mäta snöfall och snödjup har det aldrig kommit så mycket snö under en 24-timmars period. Jag tror att det var cirka trettio centimeter snö...

Inte vanligtvis oroande mycket med andra ord, men eftersom ingen använder vinterdäck och de suger på att ploga vägarna så var snön ett väldigt stort problem. För de som inte lusläser text-tv, jag har förståelse för det (text-tv är det värsta jag vet!), så var det flera trafikolyckor med dödsfall på grund ut av snön och jag såg så många övergivna bilar längs vägen att jag slutade räkna. Vi tog oss i alla fall försiktigt iväg till Carter och Lanouxes hus för att fira jul med Lavinias syskon. Som alltid när hennes syskon träffas var det supermysigt och trevligt, lite synd att Chris, en av Lavinias storebröder, inte kunde ta sig dit på grund utav snön dock. I min värdfamilj fungerar det så att syskonen Hailey (släkten på min bonusmammas sida) firar jul tillsammans när de passar dem och juldagen firas med bara familjen. Med andra ord fick jag några julklappar redan i torsdags och får resten imorgon. Av Lavinias syster fick jag en klockren julklapp, jag fick nämligen en tre månaders prenumeration på "Netflix" vilket är ett sätt att hyra film på. Man gör en lista av de filmer man vill se och den skickas till ditt hus, när du sett filmen skickar du tillbaka den och får nästa film på din lista. Superbra med tanke på att jag bara såg fyra av de kanske tolv filmer jag ville se som var nominerade för Oscars 2009.Bandit ute i snödrivorna

SnööööHailey och hennes pojkvän Carl myser och sjunger julsånger till Toms komp. Myspys vill jag lova.

Julmiddag

I torsdags var det dags för alla utbytesstudenter att träffas igen. Jag gillar verkligen gruppen, alla är utåtriktade och lättsamma så det är alltid en sådan härlig stämning när vi alla träffas. Den här gången träffades vi i en klubblokal utanför Lynchburg. Alla hade med sig en sidorätt och organisationen hade fixat friterad kyckling. Det roligaste under kvällen var såklart, förutom att träffa alla mina peeps, att spela "dirty santa". Dirty santa är ett sätt att byta julklappar på. Det går till så att alla tar med sig en julklapp, den här gången värd cirka $5. Alla presenter är inslagna och ligger på ett bord eller liknande. Någon börjar med att välja en present och öppnar den. Nästa person kan nu välja om de vill stjäla den någon av de öppnade presenterna eller öppna en ny. Så fort någon blir avstulen sin present får de antingen öppna en ny eller stjäla någon annans. Så här håller man på tills alla presenter är öppnade och alla har en julklapp.
När det var min tur så hade jag lovat att välja Siris paket och jag var väldigt nöjd när jag hittade en gigantisk bläckpenna och m&m inuti. Men självklart var det någon annan, närmare bestämt Sofie, som också gillade den supercoola pennan, så hon stal den. Det gav mig hur som helst chansen att knycka Yannicks, en av de tyska boysen, renhorn. Rätt så fräsiga om jag får säga det själv.

Sofie med min penna och mina m&m:s...Alla utbytestudenterna (minus några som inte kunde komma) och jag med mina superfräsiga renhorn på skallen !

Julparad

Fredagen före tjejerna kom och bakade med mig var det julparad i downtown Lynchburg och min värdpappa, jag och min värdsyster åkte och kollade på den. Det var väldigt mysigt även fast det regnade och var lite ruskigt ute. En ny upplevelse som kändes väldigt amerikansk. Allt från skolorkestrar till gammal brandutrustning var med i paraden. Och så var ju såklart tomtefar och tomtemor med också. Höjdpunkten var i alla fall gruppen som hade klätt ut sig till folk från civilkrigstiden. De påminnde mig om lilla huset på prärien och sweet home alabama. En av männen friade till sin flickvän också, tänka sig vilken historia att berätta. Lite synd var det ju att vi stod på fel sida av vägen dock, så jag fick inte några bra bilder på frieriet.

The batmobile has arrived !Tomtemor och Tomtefar avslutade paraden med glans

Jag ber om ursäkt !

Nu har jag verkligen legat på latsidan med att uppdatera bloggen. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Internet här är som sagt otroligt segt så jag har inte riktigt kännt lust att försöka ta tag i att skriva och försöka ladda upp bilder. Idag verkar det dock som att det inte är allt sör långsamt så jag ska göra ett försök. Jag har väldigt mycket att uppdatera om så jag tänker ta ochh göra flera inlägg istället för ett superlångt.

För cirka en och en halv vecka sedan hade jag alla, det var i alla fall vad jag trodde, skandinaviska tjejerna här och vi firade lucia tillsammans. Jag fick senare höra att det är två danska tjejer med i programmet så jag hade lite dåligt samvete för att hon inte var bjuden men, men, det är ju sånt som händer. Sammanlagt var vi fem tjejer här, jag från Sverige, Maya, Siri och Jeanett från Norge och Sofie från Danmark. Jag hade peppat som en galning två veckor i förväg och förberett en massa julmys. Hemmagjord glögg á la Signe, pepparkakor, lossekatter, pepparkakshus och tomtegröt. Jag kände mig verkligen som en mormor när jag sprang fram och tillbaka i köket och försökte vara med på allt. Förutom att jag brände gröten lite, man jag fick till det perfekt här om dagen så andra gången gilt antar jag, så var allting superlyckat. Jag kom in i en super julstämmning så, mission accomplished! Alla tjejerna sov över här också och vi satt uppe och snackade, blandat norska och engelska, till klockan tre. Prislöst var det, och min värdfamilj var ju också helt underbar och såg till att jag hade allt jag behövde för att fixa en svensk jul. De är de små sakerna som räknas och att de lät mig ha fyra kompisar på middag och sleepover är just en sådan sak som får mig att känna mig hemma och välkommen.

Från vänster: Maya, Jag, Sofie, Jeanett och Siri

Det skandinaviska pepparkakshuset

Särskilt mycket sömn fick jag i alla fall inte så det var ju tur att vi på måndagen hade en så kallad "snowday". Alla vet ju att amerikanerna är som galna när det gäller stämmningar. Detta resulterar i att skolan ställs in så fort det är lite is på vägarna utav rädsla att bli stämda om något händer med skolbussarna. Jag klagar ju inte men komiskt är det med säkerhet! Såhär såg det ut på morgonen av min första "snowday":

Long time, no seen

Nu var det länge sedan jag senast skrev. Jag har flera gånger tänkt att jag ska skriva ett inlägg om min helg men internet har helt enkelt varit för långsamt för att jag ska ha tålamod nog att ladda upp bilder. Ikväll har jag i alla fall bestämt mig för att inte ge upp och se till att få det gjort.
Så i lördags var jag, min bonuspappa Grattan och min bonussyster Ally och kollade på julparaden i downtown Lynchburg. Det är så himla gulligt i de områdena. Mycket gamla hus och mer genuina privata affärer och caféer. Jag kände mig mera hemma där, eftersom shoppingen gick till på ett mer europeiskt sätt genom att man gick längs en gågata och det var inte en supermarket så långt ögat kunde nå. Julparaden var hur som helst en ny upplevelse. Det var mycket blandat, allt från armén till high school band. Bland annat var det en grupp som var utklädda i gamla kläder från civilkrigstiden och en av dem friade till sin flickvän. Det var ju bara ren tur att han gjorde det just där vi stod för de stannade ju på flera olika ställen. Lite synd var det ju att vi stod på "fel" sida av vägen så jag fick bara kort på deras rumpor.

I söndags åkte hela familjen, förutom Hailey som inte hade tid att komma hem från college den här helgen, och hjälpte min bonusmammas, Lavinia, bror och hans fru med juldekorationer. De bor i Lavinias föräldrahem, som också är det hus vi ska fira jul med hennes sida av släkten i. Huset är ett gammalt viktorianskt hus som ligger i downtown Lynchburg. Det var otroligt charmigt, och stort! Det var också julgranen som vi dekorerade. Tror inte jag sett en sådan stor julgran förut, och typiskt amerikansk var den också. De satte också upp ett par statyer av Maria, Jesusbarnet och hela faderullan ute på gården. Det ligger en lång historia bakom de figurerna men jag har varken ett gott nog minne eller tillräckligt med tid för att återberätta hela historien. De var ursprungligen tillverkade va Lavinias pappa och placerade inne i stan, vid en rådhusliknande byggnad, varje jul. De tillhörde då Lynchburg kommun men sedan det tryckte på separationen mellan kyrka och stat har de inte fått sätta upp dem. Därför har det nu varit en tradition, sedan cirka tio år tillbaka, att sätta upp dem på gården där alla kan se dem.

Big ass julgran, pyntad och klar

Bonusmorbröder, Carter och Tom med en av statyerna

Julkänsla, även utan snö och iskyla

Jag hade på förhand förberett mig på att det skulle vara svårt att hitta julkänslan utan mörker, kyla och snö, men jag börjar faktiskt känna mig riktigt mysig och julig redan nu. Det har ju säkert mycket att göra med att vi just firade Thanksgiving, att alla affärer började spela julmusik för flera veckor sedan och att jag planerar för fullt inför Luciahelgen då det är julbak med alla skandinaviska tjejer från organisationen. Mest har det dock förmodligen att göra med att Lavinia satte upp en massa juldekorationer i helgen. Jag kan inte förklara hur lättad jag är över att de inte använder sig av uppblåsbara utomhusdekorationer och annat typiskt amerikanskt "tacky" julpynt. Så här fint och smakfullt ser huset ut från utsidan. Och matsalen dessutom! Vem kan undgå att välkomna julen när man kommer hem till det här?

Huset från utsidan med alla fina ljusdekorationer och kransar

Den informella matsalen, med julpynt och mys-pys.

Igår tog jag bussen hem från skolan eftersom jag ville komma hem tidigare för att kunna skypa lite och jag höll ju bara på att skratta ihjäl mig när jag klev av bussen. En av tjejerna som satt kvar på bussen utbrast när vi saktade in: "Är det där ditt hus?! Det är ju jättelångt!" Om man kan se huset tydligt från vägen kan man ju anta att det inte är särskilt långt. Jag visste att amerikaner var lata men att klaga över att infarten är en lång bit att gå är, när den egentligen inte ens är särskilt lång, är ju helt enkelt överdrivet.
Jag lyckades i alla fall gå hela vägen och komma in i huset. När jag släppte ut Gipsy, hunden, för att kissa hörde jag någon knacka på dörren. Det visade sig vara en kvinna med ett paket åt mig. Det var min klassring! Oj så taggad jag blev, jag sprang direkt in och öppnade paketet. Nu sitter den säkert på mitt finger och jag gillar den verkligen. Stenen är riktigt häftig, den ändrar nämligen färg i olika ljuskällor. I morse var den till exempel riktigt grön medan den var klarlila i idrottssalen.

Min klassring. Ringen är av silver och stenen är, om jag inte missminner mig, en "Alexandrite". Runt stenen står skolans namn, Brookville High. På ena sidan ett bi, vilket är skolans maskot, och 2010. På andra sidan är det berg i fjärran med texten "expanding our horizons" och "class of -10". Det står också mitt namn. Inuti står texten "These memories always with me" skriven.

Black Friday

Igår var en helt sjukt lång dag vill jag lova. Tro det eller ej men jag steg upp kl. 3.40 för att åka och shoppa! Det är förmodligen den enda anledningen jag skulle kunna ta mig ur sängen den tiden, särskilt med tanke på att jag somnade efter klockan elva. Ska jag vara helt ärlig var det inte så bra priser som jag hade förväntat mig. Mycket grejer var nedsatta till chock-låga priser men det var inte saker som jag hade lust att köpa. Jag fick i alla fall tag i de julklappar jag hade sett ut till mer än halva priset. Och så är ju priserna för det mesta lägre än i Sverige här så jag köpte en hel del ändå.

När vi kom hem från shoppingen, kring kl. 13.00, var biscottibakningen i full gång. Min nya bonus moster, Lanauxe, är väldigt bra på att baka biscotti så det är en tradition att hon kommer över till vårt hus och bakar tillsammans med de som känner för det. Hon är ju också en sådan där gó prick som bara sprudlar. Jag var i alla fall något trött och hade planer på att gå och lägga mig igen men jag är helt enkelt för nyfiken för att göra så. Det slutade med att jag låg i soffan i köket och halvsov medan jag lyssnade på dem baka och prata, precis som när man var liten och man var bortbjuden till någon på middag och det blev lite sent. Myspys var det!

Senare på kvällen följde jag med Hailey och Ally för att hälsa på deras farmor. Jag hade förberett mig på att hon skulle vara konstig och strikt eftersom Grattans sida av familjen har beskrivits som mer religiösa. Hon bevisade bara för mig att man inte ska vara fördomsfull. En riktig gullgumma var hon.

Idag tog jag förstås en lång och härlig sovmorgon, med tanke på att jag var uppe från kl. 3.40 till 23. 30 tyckte jag att det var välförtjänt. Efter att jag hade en mumsig frukost gav jag och min bonuspappa nr.2 oss ut på kamerajakt. Jag hade sett ut en kamera som jag ville ha och Grattan hade hittat ett superbra pris, det är han
s grej att hitta de lägsta priserna och bästa rabatterna, på en affär i stan. När vi kom dit hade de inte kvar någon i lager så vi åkte runt hela stan för att hitta samma modell till lika bra pris. Efter en massa flängande hit och dit slutade det med att vi fick Walmart att matcha priset från den första affären och jag fick min Nikon Coolpix L100 för $199, vilket var ett extremt bra pris för den kameran enligt mig!

Nikon Coolpix L100

I am thankful for...

Jag kan inte ens börja beskriva hur fin och bra min första thanksgiving var. Det är inte så att jag gått och blivit religiös, jag har alltid trott att allting händer av en anledning och att man alltid kan vrida och vända på saker så att det kommer något positivt ur dem. Jag kan inte tänka mig att det finns en bättre värdfamilj för mig än denna och jag tror inte heller att jag hade kunnat uppskatta dem som jag gör utan att först se hur jag kunde haft det. Thanksgivning handlar ju om att vara tacksam och uppskatta det man har och jag är så tacksam för sättet the Garbees är och att de har valt att välkomna mig i deras underbara familj.

En av traditionerna min värdfamilj har för thanksgivng är att de före middagen berättar om något de är tacksamma för. Min bonusmamma (de hade svårt att komma på vad de skulle presentera mig som och när det hörde att jag föredrog att kalla Erik för bonuspappa hellre än styvpappa tyckte de att det var så gulligt att de bestämde att de skulle kalla mig för deras bonusdotter) hade berett mig på det här. Hon berättade i förväg att vissa blev riktigt känslosamma medan andra tog det mer humoristiskt. Jag behövde inte riktigt tänka särskilt mycket på vad jag var mest tacksam för i hela världen. Det är så uppenbart att det är mina två bästa vänner, Malin Lundkvist och Sara Eriksson. De är så underbara att jag, som inte ens gråter när jag ser The Notebook eller Titanic, började storböla inom tre sekunder efter att jag började mitt lilla tal. Det finns oändligt med bevis på att de båda är de underbaraste och vackraste personligheterna i den här galaxen men ett bevis, som är väldigt starkt, är att då jag tänker på dem och saknar dem som mest börjar jag inte och längta hem utan ler och säger åt mig själv, är inte jag överdrivet lyckligt lottad så säg! Jag grät värre än någon annan där och såg förmodligen ut som ett vrak, men även fast jag riktigt kände efter var jag inte det minsta ledsen. Ni skänker mig båda glädje som inte kan beskrivas och fyller mig med strålande värme från insidan. Att längta efter er är inte vad som för mig till tårar, utan det är att försöka förklara för en grupp människor hur övernaturligt mycket ni betyder för mig som är överumplande, och en omöjlig uppgift. Därför tillägnar jag det här till er och hoppas att ni vet att ni betyder allt och lite till för mig.


It is in the shelter of you that I live,
It is by your side I can be true to myself, and others.
It is with your support I can be who I really want to be.
I will forever be honest to you,
It is around you, and around you only, that I can allow myself to think out loud.
I can always trust on you to know the song in my heart,
And remind me of the words when I have forgotten them myself.
It is your words that comfort my soul,
In your smile I see the solution to every problem.
You are not only beautiful on the inside, as well as on the outside,
You give the world around you a certain shine and grace, only by being you.
There is no way I could describe what you are to me,
Because you are, indeed, beyond my wish and my imagination.
You will forever be the miracle given to me,
And for that I am forever thankful.

Thanksgivning break

Jag har inte skrivit på ett tag nu och det är inte för att jag inte haft något att skriva om, inte är det för att jag varit upptagen heller. Det är mitt tålamod med det långsamma internet som orsakat den dåliga uppdatering. Hur som helst tänker jag ta mig tiden ikväll eftersom jag kan sova ut imorgon. Jag har nämligen Thanksgiving break resten av veckan. Kan inte beskriva hur skönt det känns! Den enda läxan jag har över lovet är att sätta ihop en modeartikel till skoltidningen, men det är ju mest att välja ut kläder och sätta ihop till en outfit så jag anser inte riktigt att det är läxa.

I söndags var det åter igen träff med resten av utbytesstudenterna från området. Den här gången var det skridskor som stod på schemat. Jag kan ärligt talat säga att jag var lite nervös över det hela, jag har ju trots allt inte åkt skridskor sedan sjätte klass! Men tro det eller ej, jag ramlade inte en enda gång. Jag var själv förvånad och lite halvt imponerad över att jag lyckades skona min rumpa. Det var i alla fall väldigt trevligt. Jag åkte runt med Maya, Sofie, Janette (som går på Liberty HS och kommer från Nogre) och hennes urgulliga, sexåriga värdsyster.

Janette och hennes lilla värdsyster

Vi gjorde också planer för Luciahelgen så det blir något slags firande av det trots att det inte firas av amerikanarna. Planen är att vi ska baka så mycket lussebullar och pepparkakor vi kan och förhoppningsvis kan vi hinna med både knäck, kola, nejlikoapelsiner och glögg också. Något Luciatåg får vi väl se om det blir, med tanke på att mina värdföräldrar stiger upp väldigt (!) tidigt så kanske det blir ett kvällståg istället...


Ikväll gav jag också min tack-gåva till familjen. Den var ett litet träskrin med en osthyvel, två smörknivar och en kapsylöppnare, allt handgjort, som jag tagit med mig från Sverige. De blev väldigt glada och det gjorde såklart mig nöjd också. Jag är verkligen glad att jag tog initiativet och bytte familj, de är sy mycket mer tacksamma över allt jag bidrar med och jag känner mig så mycket mer omhändertagen. En av ledarna från Explorius som åkte med till New York berättade att hon fortfarande hade kontakt med sin värdfamilj, nästan 15 år senare, och att hon just varit och hälsat på dem. När jag bodde med familjen Thayer kunde jag inte föreställa mig själv, 10 år framåt i tiden, ha kontakt med dem. Med familjen Garbee känns det självklart att vi kommer att hålla kontakten och jag känner mig verkligen som en önskad del av familjen.

Toppenhelg

Och så var det helg igen. Den här helgen har jag peppat hela veckan. Inte för att veckan varit tråkig, för den har varit helt underbar, men för att jag hade planer med mina skandinaviska brudar. Jag, Maya och Sofie köpte biljetter till den nya Twilight filmen "New moon" när vi var till gallerian senast så i fredags var det dags. Min plan var ju så klart att jag skulle se den första filmen före men jag har helt enkelt inte haft tid att åka och hyra den så jag hade Maya till att sammanfatta den medan vi stod i kö för att få komma in. Filmen var bättre än jag hade förväntat mig, jag är ju inte ett sånt stort fan av fantasy i vanliga fall. När vi köpte biljetterna fick vi inte reserverade platser så vi kunde bara hitta tre platser i rad ganska långt fram. Det var ju inte det bästa under actionscenerna eftersom det blir så svårt att hänga med när man måste vrida skallen fram och tillbaka när man sitter så nära. Det var ju dock ingen nackdel när det kom till alla scener med Taylor Lautner som hade bar överkropp största delen av filmen! Ärligt talat så tycker jag att han ser ganska barslig ut med sitt "babyface" men det är ju helt sjukt vilken kropp han har! Sexton år och muskelberg, utsikten var som sagt bra från våra platser...
När filmen var slut ringde Sofie sin värdmamma som skulle hämta oss. Nästa fredag, under thanksgivinghelgen, är det den så kallade "black friday". Detta innebär att alla affärer har öppet från tidigt på morgonen (ryktet säger att vi kommer att hämta upp Hailey's kompis kl. 5 på morgonen!) till sent på kvällen och det är galet nedsatta priser. Så medan vi väntade på Sofie's värdmamma gick vi runt lite inne på macy's och jag såg en hel bunt underbara smycken jag kommer att unna mig nästa helg! Vi träffade också en underbar kvinna som jobbade i Clinique sektionen. Hon var väldigt trevlig och nyfiken på att höra om hur det är att vara utbytesstudent. Hon var så gullig och erbjöd sig att fixa en liten rådgivning och visa lite produkter för oss någon gång. Hon gav oss varsitt kort med hennes telefonnummer så att vi kunde ringa henne när vi ville boka tid.
När vi kom till Sofie's hus träffade vi hennes värdpappa, som var helt fantastiskt rolig och störtskön.

I morse hade Sofie's värdföräldrar redan åkt för att göra några ärenden och Maya skulle bli hämtad kl. 9.30 så de skulle inte hinna komma hem innan hon åkte. Det var så gulliga och hade lämnat en lapp åt henne i köket där de skrev att det var trevligt att ha henne där och att det hoppades att hon skulle komma tillbaka snart. Så himla gulligt! Det är sådana små saker som gör stor skillnad. Jag hade inte hämtning förrän kl. 13.45 så jag fick träffa hästarna (16 stycken!) och kattungarna. Hailey hämtade upp mig i tid och tog med mig till ett möte hon hade i North Carolina med "The morgan horse club". Det tog ungefär två timmar att ta sig dit så vi hade mycket tid att prata i bilen, vilket var trevligt. Vi var tillbaka omkring kl. 9 och nu planerar jag att stupa i säng för jag har en förkylning att friskna till från och imorgon är det dags för skridskoåkning med ICES (den amerikanska utbytesorganisationen som samarbetar med explorius) gänget.

The Garbees

Jag hade en period då jag var lite osäker på om det verkligen var rätt beslut jag tagit med att byta familj. Det var då jag inte hade hört något från Brynn på två veckor, Hollys familj var på gott humör och jag kände som att jag passade in. Nu är jag dock helt säker på att jag tog rätt beslut och att jag aldrig kommer att ångra det. I den familjen Thayer tog det mig lite över en vecka att känna mig bekväm i familjen och det var bara ibland jag kände mig hemma och som en del av familjen. I familjen Garbee känner jag mig bekväm, som att de vill ha mig och hemma redan efter fyra dagar. De är de små sakerna som gör stor skillnad. Saker som att de lagar middag och äter tillsammans, jag har ett eget rum, och så att de är så supergóa. De gör till och med alltid i ordning en kopp kaffe till mig på morgonen som står och väntar på mitt skrivbord när jag kommer ur duschen. Hur gullig får man vara?! Men den största skillnaden är nog ändå att det är en bra stämning i familjen, att alla verkar lyckliga och att det inte är några bråk. Jag menar, självklart kommer det att vara bråk, det är det ju i alla familjer, men i familjen Thayer kände jag allt som oftast att det var någon som var irriterad. Alla vet ju hur det är att behöva lyssna på någon annans bråk och vara mitt i det. Man känner sig så mycket i vägen och det blir en sådan spänd stämning så jag är överlycklig över att slippa den känslan.

Ikväll är det dansträning som gäller. När som helst nu kommer min värdpappa, Grattan, och hämtar upp mig för att skjutsa mig till Lynchburg College. Jag är lite nervös över att se hur duktiga de andra är men jag är också väldigt taggad på att dansa på riktigt för första gången på ett bra tag.

Här är en bild på familjen ursöta Shettland Sheepdog, Gipsy. Hon tror att hon är ett par storlekar mindre än hon är och vill helst vara en knähund. Hur gó som helst är hon i alla fall.

Settled in

Gårdagen var en låååång dag vill jag lova. Eftersom det skulle ta över tre timmar att köra till Leesburg, vart outleten vi skulle till är, så hade de bestämt att mötas klockan 5.45 på morgonen. Detta innebar att vi var tvungna att åka från Brynns hus cirka klockan 5.15 och att jag var tvungen att ställa väckarklockan på 4.20. Väl på bussen, ja bussen vi var sjutton personer eller så som åkte, så var ju planen så klart att sova. Det var lättare sagt än gjort dock eftersom amerikaner är väldigt sociala, även den tiden på dygnet tydligen, och det är inte väldigt diskreta. Lite synd var det ju också att den andra svenska utbytesstudenten inte kunde komma eftersom hon var sjuk. Förhoppningsvis får jag träffa henne någon annan gång.
Den enda outlet jag varit till tidigare var i England. Den var som en stor galleria med mestadels sportmärken. Den här var väldigt annorlunda. Det var inte en enda stor byggnad utan lite som att gå och shoppa i Sverige med separata butiker efter shoppinggator. Som tur var var det inte bara sportmärken, mycket av dem dock, utan också butiker lite mer i min smak. Min favorit var utan tvekan Barneys New York outlet. De hade bland annat mycket Marc Jacobs till bra priser, lite för dyrt för min plånbok för tillfället dock. Jag hade väl trott att jag skulle köpa lite mer än jag gjorde men det blev bara två ögonskuggor från Mac, vilka jag i och för sig är väldigt taggad över.
Lite kul var det ju också att vi åt både lunch och middag på T.G.I Fridays på grund ut av ett litet missförstånd. Gjorde mig i och för sig inte något eftersom det är en av mina favoritrestauranger numera. Hur som helst kom vi inte hem förrän klockan två på natten och jag var nalta trött!

Tanken var att vi skulle vara hos Garbee's, min nya värdfamilj, omkring klockan ett men både jag och Brynn gillar att sova på morgonen så mitt i en god dröm väcks jag av att Brynn knackar på dörren och säger att klockan är tolv. Det var inte så att vi behövde stressa, det var inte en strikt tid, men subway till lunch blev det.
Nu är jag i alla fall installerad, har packat upp min resväska för första gången sedan jag kom hit och har ett eget rum med en egen säng, en symaskin och en liten skohylla för min växande samling. Hittills känns allting bra med familjen och jag känner mig väldigt välkommen. Det tar förstås ett par dagar att känna sig riktigt hemma men allting ser väldigt lovande ut.

Äntligen fredag. Äntligen helg. Äntligen flytt.

Och så var det fredag igen, så himla skönt. Den här helgen kommer att vara händelserik och härlig. Ikväll kommer Brynn, min kontaktperson, och hämtar mig och mitt pick o pack. Det är nämligen så att jag ska följa med hennes familj och en annan svensk utbytesstudent som hon har hand om till en outlet galleria på lördag. Den ligger några timmar härifrån så vi kommer att åka klockan sex på morgonen och komma hem någon gång vid midnatt. Och på söndag är det flytt på schemat så vi bestämde att det var enklast om jag sov hos Brynn under helgen. Jag är fortfarande nervös för flytten men långt ifrån så nervös jag var i början av veckan, nu är jag allra mest taggad.

Idag fick jag också information om betalningen av min klassring i brevlådan. Den är nu färdig och jag är så nyfiken på hur den ser ut live. Nästa fredag kan jag förmodligen hämta ut den på skolan och jag kan knappt bärga mig!

Skoltidning

Ikväll har jag inte tid att skriva något långt inlägg eftersom jag har lite pluggande kvar fortfarande. Men jag lägger i alla fall upp en länk till Brookvilles skoltidning, "Beeline", som den som är intresserad kan läsa. Där i finns ju bland annat min artikel om hur det är att komma som utbytesstudent till Brookville. Något som är lite kul är ju bildtexten, särskilt med tanke på att jag gav min lärare bilder att välja från som alla hade titeln "swedish pictures"...

http://www.campbell.k12.va.us/Modules/ShowDocument.aspx?documentid=3130

Sista Brookville footballsmatchen och tjejkväll

Hittills har min helg varit helt underbar. Efter skolan i fredags så bakade jag och Maya en chokladkaka och hade så trevligt så. Sedan åkte vi Det var en riktigt bra match faktiskt, väldigt jämnt, fast vi vann ju såklart. Riktigt kallt var det också, 34 grader Fahrenheit, nästan nollgradigt. En av de norska utbytesstudenterna som var på mötet vi hade för några veckor sedan går på JF så vi träffade henne där också. Det var så lustigt för jag och Maya har snackat engelska med varandra hela tiden men igår så snackade ju hon såklart norska med Siri, den andra norskan, så det blev att jag snackade lite svenska också. Det kändes så konstigt att prata svenska med Maya, och särskilt när hon svarade på norska. Mystiskt.
Efter matchen så åkte jag till Mayas hus och sov över där. Vi hade supermysigt käkade chokladkakan med vaniljglass, den var såååå god, och pratade om allt möjligt.
Idag så hade vi tänkt göra tunnpannkakor till frukost men det orkade vi inte ta tag i så det får väl bli en annan gång. Det var i alla fall soligt här idag så jag och Maya tog en promenad till 7eleven och köpte kaffe, sedan satt vi ute i solen vid poolen och pratade lite. Bostadsområdet har en gemensam pool men den stängde bara bågra dagar före jag kom så jag har inte varit förbi där tidigare, men det var riktigt fint. Kommer ju dock inte att använda den särskilt mycket när den öppnar igen dock, eftersom jag inte kommer att bo kvar i området. Jaja, jag får gå dit med Maya någon gång när den öppnar till våren.

Jag vet inte om jag nämnt det tidigare men det är riktigt mycket hjort i området, särskilt nu när det är jaktsäsong och de vet att de inte kommer att bli skjutna i kvarteret. Så när jag gick hem från Mayas hus idag såg jag en hjort på en av tomterna. Eller rättare sagt jag såg den inte förrän den hoppade över till nästa tomt. Dem är ju inte rädda för någonting. Jag gick säkert fem meter ifrån den och den flyttade sig inte ens utan kollade bara lugnt på mig.

Nu är det klart

Oj oj oj vad pirrig jag var hela gårdagen! Jag var hela tiden inställd på att det skulle vara familjen som min kompis pratat om och att det skulle vara tjejen från min journalistik klass. Det visade sig att vara en helt annan familj som min kontaktperson hade haft kontakt med under sommaren. Så fort jag listat ut det var det som att en del av nervositeten försvann. Eftersom jag inte hade någon aning om vilka det var längre så fanns det ju inget att spekulera kring.
Huset de bodde i var väldigt fint och låg en bit in från vägen. När vi kom var de väldigt välkomnande och pappan i familjen visade mig runt i huset. Familjen har tre hästar, ingen som går att rida dock, två hundar, en innehund och en utehund, och så en katt. De har två döttrar, en som bor hemma och är tre eller fyra år yngre än mig och går på Brookville, och en som går på collage och kommer hem på helgerna ibland. Och så har dem en adoptivson också men jag blev inte riktigt klok på om han bor där eller inte. Han verkar ha ett eget studentrum men kommer i princip varje dag och hjälper till med hästarna och umgås med familjen. Jag tycker mig förstå att de adopterade honom när han var rätt så gammal.
De hade lagat middag när vi kom så efter att jag fått en guidad liten tur runt huset så satte vi oss och åt. Dem verkade väldigt avslappnade och lättillgängliga. Vi hann med att prata om rätt så mycket, skolan, vilka regler dem hade, vad jag förväntade mig och vad dem förväntade sig. När vi hade ätit klart skrev de på alla papper så planen är att jag ska flytta nästa helg. Just nu känns det både bra och pirrigt. Även om jag är helt säker på att det bästa är att flytta och det är det jag vill göra känns det lite knepigt. Jag har ju trots allt bott i den här familjen i två månader nu och jag har insett att jag vänjer mig vid det mesta rätt så snabbt så det känns såklart som att jag lämnar något känt för att börja om helt från början igen. Jag är i alla fall säker på att det kommer att vara svårt att komma in i en ny familj igen men jag är också säker på att jag med tiden kommer att trivas bättre hos den här nya familjen.

Familjebyte på gång?

Yeeah! Igår ringde min lokala kontaktperson, Brynn, och berättade att en av familjerna som Mayas familj tipsat om verkade intresserade av att ha mig under året. Faktiskt har jag vetat att de förmodligen var intresserade om kring en vecka nu men jag ville inte hoppas för mycket och skriva om det ut ifall att det inte skulle bli av. Jag pratade i alla fall med Brynn i går och hon sa att de var väldigt intresserade och att hon skulle höra från dem idag. Så för cirka 15 minuter sedan ringde telefonen, och det var Brynn. Dom vill träffa mig på onsdag! Det känns både nervöst och jätteroligt, lite pirrigt sådär. Jag har ju som sagt vetat om den här familjen sedan ett tag nu eftersom det var Lyle, Mayas värdsyster, som hookade upp mig med dem. Detta betyder ju såklart att jag har hunnit kolla upp dottern i familjen på facebook. När jag såg hennes bild tyckte jag att hon såg bekant ut men jag tänkte ju att det var för att jag sett henne i korridorerna, jag menar hon går ju på Brookville så det är inte konstigt att jag skulle känna igen henne. Idag insåg jag dock att hon är väldigt lik en tjej i min journalistikklass, faktiskt så pass lik att det skulle kunna vara henne... Hur som helst så lär jag ju märka om det är hon.

Imorgon är jag i alla fall ledig, på grund ut av guvernörsvalet, så då blir det till att baka kanelbullar och fylla på hårfärgen. Förhoppningsvis hittar jag en sax som är någorlunda bra så att Maya kan klippa min lugg också för den gör mig vansinnig genom att falla ner i mitt ansikte hela tiden.

Jordgubbstårta och mobiltelefon

I fredags hade jag tänkt att åka till fooballs-matchen men eftersom det var ruskigt väder, jag visste inte om några av mina kompisar skulle dit och min värdsyster skulle hänga med sin "pojkvän" så blev det att jag stannade hemma. Vilket var ganska skönt. Jag hade lovat tidigare att baka gräddtårta till ett av halloweenpartyna som vi skulle på så jag tog fredagskvällen till att göra det istället. Jag hade dock lite problem med att baka den. Först och främst inte hade potatismjöl på våran mataffär så jag fick lov att leta upp ett recept på sockerkaka istället. Först testade jag något konstigt recept med vatten istället för mjölk, inget smör och till råga på det hade de inget vanligt socker utan bara artificiellt socker. Som ni kan tänka er gick ju inte det så bra så första försöket åkte rakt ner i soporna. Nästa försök såg jag till att hitta ett recept på vanlig sockerkaka och skicka Alvin, min värdsysters kusin, till affären för att köpa socker och vaniljkräm. Den här gången blev det åtminstone en kaka men den blev lite för salt eftersom jag använde vanligt smör och förmodligen lite för mycket av det också med tanke på att jag fick lov att höfta på hur mycket 50 g var.

I går var det alltså halloween. För alla som undrar är det inte riktigt så stort som man kanske tror. En del av de små barnen går "bus eller godis" men ganska många av dem är faktiskt på halloweenpartyn med sina föräldrar eller något som skolan eller kyrkan arrangerar. Det beror främst på att föräldrarna är oroliga över att barnen ska gå själva ute på kvällen antar jag. När det kommer till ungdomarna, visst dom jag hörde om ett eller två halloweenpartyn men det är ju alltid ett party någonstans så jag vet inte om det är så stort ändå.
Jag var i alla fall ute med familjen hela dagen igår. På morgonen, cirka kl. 9.30, hade de klipptid medan huset visades. Eftersom de visningen blev framflyttad en halvtimme i sista sekunden så hade vi tid att åka till walmart och köpa en telefon till mig samt åka och köpa lite snabbmat till lunch. Sedan åkte vi hem och lämnade hundarna (de får inte vara i huset när det visas så vi var tvungna att ha med dem i bilen) för att direkt åka till min värdsysters match i Appomattox vilket är ungefär en halvtimma härifrån. När den var klar åkte vi vidare till min värdmammas systers hus för halloween-middag. Grillad stek med potatissallad och pumpa paj till efterrätt blev det. När vi varit där några timmar var det meningen att vi skulle åka till min värdpappas mammas hus och parta där ett tag men av någon anledning blev det inte så. Så min tårta åkte alltså i bilen hela dagen utan att någon åt av den så nu är den tillbaka i kylen och varken Holly eller Kevin, min värdsyster och värdpappa, vågar smaka av den. Holly måste ju vara den knäppaste personen i världen, hon tycker inte om jordgubbar!!? Det är utan tvekan första gången jag har hört att någon inte tycker om jordgubbar!

Idag har jag i alla fall försökt aktivera min telefon, utan vidare framgång än så länge. Det är meningen att jag ska få ett meddelande som bekräftar att jag är registrerad men det har jag inte fått ännu... Vi ser väl om jag får något meddelande inom några timmar annars får jag väl åka tillbaka till Walmart någon annan dag och se till att dem fixar det. Jag har ju klarat mig utan telefon än så länge så jag klarar mig några dagar till utan problem.

shopping!

Och så var det än en gång slut på månaden. Jag vet inte vad det betyder för resten av er men för mig innebär det att om jag har pengar kvar på kontot är det fritt fram att bränna dem på vad som helst. Med andra ord, jag åkte till River Ridge (den stora gallerian i stan) och shoppade loss lite.
Holly skjutsade mig och Maya direkt efter skolan och vi mötte en av de danska tjejerna som går på Rustburg, en annan skola i stan, cirka en halvtimme senare. Till att börja med köpte jag en mascara eftersom min är helt slut. Det finns en stor butikskedja, som bland annat har en massa smink, som heter Belk. Kvinnan som hjälpte oss var verkligen en gullgumma! Hon var så trevlig och gav oss en massa prover och när vi gick därifrån var alla på så bra humör. Varken jag eller Maya kunde sluta tänka på hur mysig hon var. Hon var en riktigt bra försäljare också. Eftersom hon var så trevlig och fick en att känna sig så speciell kunde hon praktiskt taget lura i en att köpa vad som helst. Hursomhelst köpte jag bara en mascara från Lancome. Imorgon blir det till att pröva om den är så bra som hon fick mig att tro.
Jag köpte också en massa saker på forever21, jag älskar forever21. Eftersom de inte har H&M här så fungerar de som ett utmärkt substitut. De mesta klädaffärerna här är antingen väldigt barnsliga, emo eller för tantiga, förutom forever21, så det verkar som att det är den enda affären jag kommer att shoppa kläder från under det här året. Vilket i och för sig inte är ett problem alls, jag menar det mesta är ju ursnyggt och dessutom väldigt billigt!
Här kommer lite bilder på vad jag köpte, tro det eller ej men summan av allt detta var $82 det vill säga cirka 596 kr ! Skorna kostade $26 och klänningen och blusen kostade $4.99 styck, är inte det bra fynd så säg!

Ms. and Mr. Brookville och Scaremare

Igår var en mycket trevlig dag. För det första var jag på ett otroligt bra humör, utan någon särskild anledning, vilket alltid är en bra känsla. Igår kväll var det äntligen dags för skönhetstävlingen som alla journalistikklasserna hade anordnat. Jag hade sett fram emot det sedan jag hörde om den så jag var supertaggad. Hela showen tog säkert tre timmar inklusive en femton minuters paus. Jag trodde i förhand att det skulle vara ungefär sju tjejer och sju killar som skulle tävla men det visade sig vara mycket fler, hela trettionio tävlande! Förutom själva skönhetstävlings-delen var det också några uppträdanden av elever. Bland annat en av mina lunch/dansar kompisar som spelade piano och sjöng "Breathe" och en annan tjej som dansade lyrisk. Hon var fantastisk, helt sjukt duktig!
När vi, jag och Maya, kom dit fick vi höra att en av Mayas kompisar, som var med i tävlingen, skulle ha en liten grillkväll hemma hos henne efter showen och att vi var bjudna om vi ville komma. Det visar sig också att den här tjejen är samma tjej som min studievägledare har tipsat organisationen om som en alternativt ny familj, så jag ville verkligen åka. Tyvärr kunde jag inte det eftersom när jag väl ringde hem, från Mayas telefon eftersom jag inte hunnit skaffa en egen än, för att fråga om jag fick lov att åka så svarade dem inte i telefonen. Så när showen var slut var Holly redan där för att hämta upp mig så då blev det inget av med det. Det var ju lite tråkigt men enligt Maya, som faktiskt åkte, så missade jag inget. Hade dock varit kul att lära känna den här tjejen, Eve som hon heter, lite mera men, men.

Idag har varit en slöar-dag. Holly hade, precis som hon har varje fredag, en footballsmatch som började 12.15. Jag är nu ganska less på att följa henne på matcherna eftersom hon inte har tid att snacka något med mig då hon måste coacha sina cheerleaders hela tiden och jag kan bara stå där och kolla på matchen som jag inte fattar något av. Därför stannade jag i sängen medan resten av familjen åkte till matchen. De kom dock tillbaka efter cirka en timma eftersom regnet öste ner.
Ikväll var det dock lite mera action. Nästa helg är ju halloween så vi åkte till ett skräckhus som tydligen skulle vara riktigt bra. Jag gillar ju inte riktigt sådant, faktiskt när jag tänkte efter så vet jag inte om jag någonsin varit in i ett. Jag är ju alltid den som stannar ute med småbarnen som inte vågar gå in. Jag tänkte i alla fall att jag skulle prova, det kunde ju inte vara så farligt. Det var det inte heller, men det kan ju förstås bero på att jag höll båda mina händer på Hollys axlar och blundade nästan hela tiden.
Något som dock var lite komiskt var att den sista delen av hela grejen var några olika killar som stod efter en stig och sa saker som "hur kan en god gud låta all den här ondskan finnas". Han skulle uppenbarligen föreställa djävulen. Dem här killarna var ju inte läskiga alls men de framför oss, som vi snackat lite med när vi stod i kö i över två timmar, sa att dem tyckte att det där var läskigare än allt annat de sett inne i huset. Det visar ju verkligen på att var jag bor nu är definitivt en del av "bibel-bältet".

Utelåst

Den här veckan har det varit mycket på gång. I tisdags hade Holly, min värdsyster, en konsert på skolan. Hon är med i skolans flickkör och temat på konserten var "Songs of the British iles". Ska jag vara ärlig sjunger hon inte så väldigt bra. Alla som sett tv3:s "Singalong" vet vad "vad sjunger japanen?" är för någonting, för de som inte sett det så går det ut på att gissa vad en japan nynnar på och allt som oftast är det falskt och gnälligt. När Holly sjunger med i countrylåtar påminner hon mig om en av japanerna vilket underhåller mig ganska mycket. Konserten var inte allt för dålig dock, det är ju som tur är flera personer i en kör.

I onsdags, igår, var det powder ouff game. Powder puff är när tjejerna och killarna byter plats, tjejerna spelar fooball och killarna är cheerleaders. Alla pojkar i cheerleadinguniform dansandes till Beyonces "single ladies" var nog det roligaste jag sett på länge! Jag vet att det var några som filmade dansen så om jag lyckas få tag på videon så lägger jag upp den vid ett senare tillfälle. Det värsta var att det var flera av killarna som faktiskt kunde göra fame-hopp och en av dem kunde volta som en äkta cheerleader. Tråkigt var det dock att seniorerna förlorade emot juniorerna, det var ju inte riktigt meningen. Juniorerna hade ju i och för sig några väldigt bra spelare, bland annat en tjej som går i minn idrottsklass. Hon är ett "freak of nature"! Hon är snabb och spänstig som attan och klarar nära på att dunka en basketboll trots att hon är betydligt kortare än mig.

Idag var också en intressant eftermiddag. Holly var tvungen att gå på någon slags föreläsning på universitetet efter skolan så jag tog bussen hem. Sedan Kevin, min värdpappa, fått ett jobb är det vanligtvis inte någon hemma när vi kommer hem från skolan. Glömsk som jag är glömde jag att fråga om en nyckel i morse så när jag träffade Holly i korridoren under sista perioden undrade jag var de hade sin reservnyckel. Enligt Holly var den i en sko som stod i rabatten på baksidan. När jag väl kom hem gick jag till baksidan för att hämta nyckeln, inte fanns det någon sko i rabatten. Jag letade runt huset efter andra ställen de kanske skulle kunnat gömma en nyckel men jag hittade såklart ingen så efter att tag satte jag mig ute i solen (japp det är fortfarande soligt och varmt mitt på dagen) och gjorde lite läxa. Efter kanske en timma hade jag pluggat på allt jag kunde utan en dator så där satt jag, utan en aning om hur mycket klockan var, utan någonting att göra. Efter ett tag insåg jag att det skulle ta kål på mig att inte ha något att göra i gissningsvis över två timmar så jag tog mitt pick och pack och gick till Mayas hus. Hurtiga som vi är bestämde vi oss för att ta en promenad till 7eleven och köpa lite gott-gott. Som tur var såg Cheryl, min värdmamma, oss längs vägen när hon körde hem från jobbet för annars hade de säkert blivit oroliga när de upptäckte att jag inte var hemma. De trodde tydligen att de hade gett mig en nyckel min första dag här men det hade dem minsann inte, nu har jag i varje fall en så förhoppningsvis blir jag inte utelåst igen.

Senior assambley

Under sjätte perioden i dag var alla seniorer kallade till en "senior assambley" i aulan. Det är ett informationsmöte som de har lite nu och då där dom tar upp viktiga saker som bara gäller för de som tar studenten till våren. Idag snackade de om beställningen av kappor, studenthattar och andra saker som vi behöver till graduation. Jag är så otroligt peppad på att beställa allt det här, kapporna och hattarna kommer att se ut precis som på filmer och det bästa av allt är att man kan/ska beställa en student-ring. Det finns flera olika designs man kan välja mellan och man kan anpassa ringen med sin månadssten, välja en ingravering, ha sitt namn och avgångsklass i designen, välja slipningen och färgen på stenen samt vilken metall man vill ha ringen i. Alla ringar är högkvalité så när jag väl får den kommer jag att ha på mig den alltjämt! Jag och Maya hade lite problem när vi skulle fylla i våran längd och vikt för beställningen av kapporna, pounds och feet är så otroligt ologiskt och drygt. Jag frågade min mexikanska vän, Alfredo, om hur mycket femtio kilo är eftersom han har bott i usa i över ett år nu och är van vid att räkna om mellan enheterna. Jag tror att han hörde fel och trodde att jag sa femton kilo för enligt honom väger jag tjugofem pounds, medan Maya väger över hundra pounds. Det var lite komiskt...

En sak som jag visste skulle vara annorlunda här är hur ungdomar träffas och blir tillsammans, de är mycket mer rätt fram här. Man frågar varandra ut på dejter på ett helt annat sätt här till exempel. Även fast jag visste att detta skulle vara annorlunda här så blev jag lite paff här om dagan. Min värdsyster träffade en kille på homecoming dansen förra helgen och hon har sms:at med honom non-stop sedan dess. Det enda hon pratar om är honom fast hon bara knnt honom i en vecka. några dagar efter homecoming dansen, då hon träffat honom någon fler gång lite snabbt på skolan, satt hon och sms:ade och rätt vad det var så bad hon mig att önska henne lycka till. Jag undrade såklart med vad och hon berättade att hon just skickat ett sms och frågat honom om han skulle kunna tänka sig att bli hennes pojkvän efter att de lärt känna varandra lite mera. För mig känns hela formuleringen av frågan och det faktum att hon faktiskt ställde den väldigt lågstadiet. Jag var som sagt beredd på att det skulle vara annorlunda när det kom till att bil tillsamman här men att det var på den nivån var jag inte riktigt beredd på. Jag vet dock itne om alla är så pass rätt fram eller om det bara är för att min värdsyster är lite annorlunda. Jag ska fråga någon av mina kompisar om det verkligen är så det går till, för mig känns det ju bara så ironiskt och töntigt.

Stört..!?

Ett av mina favoritämnen här är American Governtment. Jag har en väldigt bra lärare i det ämnet som skämtar mycket och är väldigt engagerad i det han gör. Han är väldigt bra på att berätta historier och han berättar mycket om när han var polis, tydligen var han det före han blev lärare. Lite konstigt eftersom han är ganska ung, vet inte riktigt hur länge han kan ha varit lärare om han ska ha hunnit med både utbildningar och jobbat som polis när han bara är i trettioårsåldern nu. Ja, ja han är hur som helst väldigt bra på att lära ut.
Här om dagen snackade vi om hur presidenten kan ändra lagar och hur Obama håller på att ändra lagen "don't ask, don't tell". "Don't ask, don't tell" är en lag som säger att homosexuella inte har rätt till att vara öppna med sin sexualitet i armén. Hur sjukt är inte det?! Det är faktiskt så att om en homosexuell man är öppet homosexuell i armén så skickar de hem honom, och dom har enligt lag skyldigheten hat skicka hem honom, de måste skicka hem honom. När min lärare förklarade lagen föll min haka så häftigt att jag tror jag sträckte käken! Under en intervju med en högt ställd person inom den amerikanska armén hade frågan "varför finns den här lagen, och varför är det ett problem att ha homosexuelle i armén?" ställts. Svaret som gavs var att eftersom män som riskerar sitt liv för varandra i armén blir väldigt nära vänner och utvecklar ett icke sexuellt kärleksförhållande. Om det visar sig att en av männen är homosexuell skulle vissa spänningar kanske uppstå och konflikter inom styrkan är inte önskvärt. Jag är i vanliga fall ganska tyst på lektionerna eftersom jag har fullt upp med att försöka anteckna allting men när Mr. Scott, min lärare, startade diskussionen och frågade om vi tyckte att det var rätt eller fel att President Obama ändrade lagen kunde jag inte göra annat än att snabbt och häftigt kasta ur mig att det är SÅ rätt!
Eftersom det här gjorde mig väldigt upprörd, jag menar dom har tydligen lagar mot diskriminering men på något vis räknas inte detta som diskriminering, så frågade jag ut Holly om lite detaljer. Tydligen så får kvinnor gå med i armén, min fråga är då; uppstår inte samma problem mellan mellan en heterosexuell man och en heterosexuell kvinna? Nej för det uppstår bara ett problem mellan homosexuell och heterosexuell om den heterosexuella personen i fråga är homofob. Min slutgiltiga fråga är därför; vem är det egentligen som orsakar problemet, homosexuell eller homofob, och vem ska ut?

Homecoming!

Idag har varit en slöardag. Eftersom vi var ute ganska sent igår så tog jag friheten att sova till kl. 15 idag. Det var välbehövligt och otroligt skönt vill jag lova. Jag insåg i morse att jag var på skolan från klockan 7.35 till 23.30 med ett undantag på två timmar mellan skolan och homecoming matchen igår.
Temat för sista dagen av spirit week var såklart "spirit day". Det innebar helt enkelt att man skulle klä sig i skolans färger vilka är vinrött, guld och vitt. Sista lektionen uteblev och alla samlades i den nya gymnastiksalen för "pepp rally". Pepp rally är när alla från skolan samlas och peppar fotbollsspelarna inför homecoming matchen. Cheerleaderna uppträdda, skolorkestern spelade, och det var ett battle mellan klasserna.

Efter att jag kommit hem, gjort lite läxor och käkat middag hämtade Maya upp mig och vi åkte tillsammans med hennes syster till cook out. Cook out är det dom har före matchen då man målar sig med skolans färger och peppar före matchen, vissa tar med sig något att käka också. Jag hade gul färg över hela armarna och vinröd krigsmålning i ansiktet så jag var på topp. Skolans hejjarklack (förutom cheerleaderna) kallar sig "the crunk squad". Jag och Maya stod med dem och hejade mest hela matchen och Brookville vann såklart, eftersom dem är bäst! De har bara förlorat en match den här säsongen och det var förra veckan så tydligen hade coachen flyttat om hela uppställningen, uppenbarligen funkade det.
Jag var ärligt talat inte så taggad på dansen eftersom varken Maya eller någon av mina andra kompisar skulle gå, vad jag visste. Det visade sig dock bli en jättetrevlig kväll och det var faktiskt några personer jag kände där så jag hade definitivt trevligt. Tur var ju att jag kom in! Jag hade helt glömt bort att jag hade satt in alla mina kontanter på lunchkontot så jag kunde inte köpa en biljett på skolan och man kunde inte betala i dörren så det var bara för att jag är utländsk och förvirrad som jag fick komma in. Det lönar sig att vara annorlunda ibland.

Hall day - Senior citizens

Idag var mitt favorittema under hela veckan! Hall day innebär att varje årskurs har ett eget tema och 2010 (the seniors) hade "senior citizens", man skulle alltså klä ut sig till gammling. Jag hade definitivt kul med det, tänkte att ska det vara så ska det vara. I går kväll rullade jag upp hela håret i små pincurls och köpte teatersmink på Walmart. Så här gammal och grå såg jag ut:
I morse var väldigt spännande. Familjen har onödigt många bilar, fem närmare bestämt, och infarten är helt enkelt inte stor nog. Detta innebär att det alltid är två bilar som blir inparkerade och i morse var Alvins, Hollys kusin som också bor här, bil parkerad mitt på infarten så den halvt blockerade Hollys bil. Jag antar att Holly var väldigt trött för hon passerade ju Alvins bil och såg att den var parkerad i vägen men ändå så backade hon rakt in i den. Det blev en stor buckla i Hollys bil och baklyktan kraschade så klart. Bucklan gick att fixa på en gång eftersom bakstycket på bilen bara är fiberglas/plast, baklyktan får vi däremot vänta på några dagar. Jag frågade just Holy om vi tar bussen i morgon bitti med tanke på att det är olagligt att köra utan fungerande baklykta. Hennes svar var bara "Nä, om jag får böter är det bara att gå till domstolen". Vet inte om jag tycker att det är så bara men jaja, dessa amerikaner säger jag bara.

Decade day och läxor på hög

Idag var temat på skolan "decade day" vilket innebär att man kan klä sig som vilket decennium man vill. Självklart valde jag att klä mig i 40-tals anda med min prickiga jumpsuit, pincurls och Marlyn Monroe-sminkning. Många tyckte att jag hade fint hår och ville veta hur jag hade gjort det, och jag är ju alltid glad över att diskutera sådant.
Med tanke på att vi hade en kortdag idag och slutade kl. 12.20 så tyckte alla lärare att det var okej att ge oss lite extra läxor. Det är bara det att om alla lärare ger lite extra läxor blir det till slut en massa läxor så jag nu simmar jag i läxor så det räcker och blir över till helgen.
Efter att Cheryl kom hem från jobbet idag åkte vi till den nya bion som öppnade i River Ridge mall i måndags. Eftersom det var första veckan kostade allt $1, film, dricka och popcorn. När vi kom dit visade det sig att alla filmer var utsålda så vi åkte till en annan bio istället. Vi såg "The proposal" med Sandra Bullock. Den var en rolig, typisk Sandra Bullock film, inget särskilt men värd att se.
Nu sak jag gå och sussa, imorgon är det hall day och min korridor, alla som tar studenten 2010, sak vara gamlingar. Jag planerar att ta det till en högre nivå men mer än det säger jag inte. Ska försöka komma ihåg att ta bilder och ladda up dem imorgon.

batik och byte av klass

Idag var batiktema på skolan och jag hade min egenfärgade T-shirt på mig för att visa lite school spirit. Det var färre utklädda än jag trodde att det skulle vara, uppenbarligen anses batik ganska bögigt och de som ofta är klassens clown är footballskillarna. Dem är ganska macho så tydligen är det inte värt att vara bögig för en dag. Imorgon är det decade day och självklart ska jag vara min favorit era, 40/50-tal. Sover med old school pin curls i natt och gör en marlyn sminkning imorgon. Jag tar i alla fall det här med spirit week till en högre nivå på torsdag, tanken är att ska det vara så ska det vara. Stay tuned!
Idag var jag också till mrs Willie och bad om att få byta ut fotografikursen till student aid, vilket i princip är som en håltimme då man kan göra läxor förutom att man ibland springer ärenden åt studievägledarna. Hon hade en plats åt mig men eftersom det är så pass långt in på året så måste det byten gå genom rektorn så hon ska prata med mig imorgon och ge mig mitt nya schema (om det blir någon ändring vill säga).

Spirit week for the win!

Just nu sitter jag och kollar på youtube.com och lär mig hur man sminkar för att få huden att se rynkig ut, det är nämligen spirit week på Brookville den här veckan! Jag har varit så sjukt taggad hela veckan. Spirit week är vad man kallar veckan före homecoming. Det är ett bestämt tema för varje dag under veckan. Idag var temat nörd så igår åkte jag och Holly till goodwill för att hitta en outfit. Jag ville hitta glasögon och hängslen men det hade dom inte så det som egentligen satte looken var att jag hade håret i två tofsar. Jag trodde i alla fall att det skulle vara fler som klätt ut sig men de som hade gjort det var i alla fall väldigt nördiga! Imorgon är det "tie dye day", med andra ord ska man ha batik på sig. Eftersom varken jag eller Holly hade några kläder med batik så bad vi Cheryl att köpa med sig grejer från Michel's, konstaffären där hon extraknäcker, så att vi kunde göra egna T-shirts. Min blev awesome så imorgon ska jag rocka loss i batik.
Annat som hände i helgen var att jag äntligen följde med på en av Hollys matcher. På matchen var också Hollys bästa vän Tauna. Hon är extremt intresserad av utländska saker så varje gång hon träffar mig frågar hon ut mig om allt som har med Sverige att göra, vilket jag tycker är roligt. Det är kul att jämföra skillnaderna och se vad dom tycker är konstigt, bra eller dåligt med det jag berättar om Sverige. Som tur var kunde Tauna underhålla mig med att ha mig till att översätta engelska ord till svenska och ställa en massa andra frågor under hela matchen för det kan vara ganska långsamt att kolla på football när man knappt fattar vad som händer.

Läxor i långa rader

Igår var en arbetssam dag vill jag lova. Inte nog med att jag hade fem quiz (lättare/mindre prov) och ett prov att plugga till det bar två visningar på huset också. Detta innebar att vi inte fick vara i huset efter kl. 4. Holly fick för sig att vi skulle åka till Bedford och hälsa på Cheryl på jobbet före vi åkte till Michael's, en gigantisk affär som säljer hantverksgrejer där Cheryl extraknäcker, så det jag hann plugga var cirka tio minuter i bilen mellan besöket hos Cheryl och Michael's. När Cheryl slutade jobbet vid ca kl. 5 så åkte vi till Michael's. Torsdag till lördag har dem 40 % rea på allt i hela butiken plus att Cheryl hade 30 % personalrabatt så jag shoppade en hel del scrap booking grejer. Dem hade säkert tre väggar med bara klistermärken och dekorationer för scrap booking så nu har jag för alla viktiga event. Prom, graduation, thanksgiving, jul, nyår m.m. Hur som helst kom vi inte hem förrän kl. 8 och då var det dags för mig att börja plugga. Idag kändes det som att quizen gick bra och provet gick sådär, men jag vet inte ibland har man helt fel känsla så vi får väl se.
Om jag förvirrat någon genom att byta layout och namn på bloggen så ber jag om ursäkt men den förra designen var inte riktigt aktuell. Nu är bloggen i Brookville's (min skolas) färger, maroon och gul, och deras maskot är ett bi, därav bannern. Och på tal om skolans färger, nästa vecka är det "spirit week" och nästa fredag är det homecoming. Jag är super taggad men mer om det nästa vecka.
En annan kul grej som hände i veckan var att en tjej, som jag antar går i någon av journalistik klasserna kom och intervjuade mig när jag hade bild. Jag vet inte hur stort det är men jag ska i alla fall vara i en liten text i "the yearbook". Det är ju hur grymt som helst! Jag ska definitivt löpa årsboken som ett minne här i från, det enda problemet är att böckerna inte levereras till skolan förrän nästa år. På något sätt ska jag i alla fall få skolan att skicka boken till mig för jag vill verkligen ha den.

Orientation

Idag har varit en smockad dag. Skoldagen gick så fort att jag inte riktigt hann med. Innan jag hann vakna var det redan fjärde perioden/lektionen. Jag trodde att jag äntligen hade hunnit ikapp i fotokursen och att jag bara hade ett quiz kvar men idag så klämde Mr. George ur sig att jag var tvungen att göra en sammanfattning av en artikel så den ska jag göra så fort som möjligt och på fredag har jag det sista quizet i fotokursen. Jag har också ett prov i american government på i princip det mesta vi gått igenom de senaste tre veckorna.
När sista lektionen var slut försökte jag hitta Holly men hon hade ett test som hon var tvungen att ta efter skolan. Hon trodde att det skulle gå fort men det tog över en halvtimme. När jag äntligen kom hem från skolan så hade jag planerat att ta en powernap före studentträffen men med all läxa var det inte riktigt läge för det. Jag hann göra både matten och en uppgift jag hade missat att vi hade i american government. Kl. 17.30 kom Maya och hennes mamma och hämtade mig och jag åkte med henne till studentträffen. Jag trodde verkligen inte att vi skulle vara så många! Det var minst tjugo studenter där. De flesta var från Tyskland och gick på Rustburg, jag var den enda svensken men det var två norska tjejer och en dansk tjej där också. En tjej som var från Brasilien var super rolig och trevlig. Det var jättekul att träffa de andra studenterna, höra vad dom gjorde på helgerna, hur dom upplevde skolan och sådant. Den största meningen med kvällen var att organisationen skulle ge oss lite info. Det var information som vi redan hade fått men dem var tvugna att se till att vi hade hört det så vi fick skriva på att vi fått informationen och sedan var det middag och tid för att snacka med alla. Jag hade en supertrevlig kväll men nu är det dags att göra det sista på läxfronten.

The talk

Jag ser verkligen fram emot studentträffen på onsdag. Inte bara för att det ska blir kull att träffa alla andra studenter, vet inte riktigt hur många det är men, och kvinnan jag var placerad hos först kommer också så det ska bli kul att träffa henne. Jag har snackat lite med henne på facebook och hon verkar väldigt trevlig så det ska bli kul. En anna person jag hoppas på att träffa på onsdag är min nuvarande värdmammas jobbarkompis. Jag är nämligen aningen irriterad på henne. I går, efter att Cheryl (min värdmamma) kommit hem från jobbet stod hon i köket och bläddrade igenom posten när jag kom för att ta lite vatten. Hon såg lite upprörd ut och berättade för mig att hennes jobbarkompis, som håller på att bli en local cordinator, hade frågat henne om jag sover på golvet. Hon hade också berättat för Cheryl att organisationen letar efter en ny familj och att jag med största sannolikhet inte kommer att bo kvar hos dem. Det var precis det jag inte ville skulle hända, att familjen fick veta genom någon annan. Jag skäms över att jag tog ansvaret och berättade för familjen på en gång och nu känner hon sig sårad över att ingen berättade för henne. Det som gör mig förbannad är att hennes jobbarkompis inte kunde hålla det för sig själv. Det är väldigt oproffsigt av henne att inte tänka på att det kanske fanns en anledning till att familjen inte visste än. Om jag träffar henne på onsdag ska jag prata med henne och fråga vad hon egentligen tänkte. Hur som helst tog Holly det väldigt bra. Cheryl var sårad över att ingen hade litat på henne tillräckligt för att berätta eller prata med henne och det kan jag förstå. Dem vet fortfarande inte att det var jag som tog kontakt med organisationen och ville byta Jag försökte förklara för både Holly och Cheryl att jag höll med organisationen när det kommer till flyttningen, att det är lite mycket för mig och att jag kan förstå att organisationen vill att jag ska vara in en mer stabil familj. Det faktum att jag sa att vi fortfarande kan vara vänner och göra saker tillsammans verkade i alla fall få dem båda att känna sig bättre till mods. Jag ser i alla fall fram emot att träffa alla på onsdag, studenter som organisations-folk.

Shopping och hemmamatch

Igår var jag på min första footballsmatch. Brookville spelade mot Rustburg, vilket är skolan där jag var placerad från början, Tydligen är det Brookvilles största rivaler men vi vann med 21-0. Det var en härlig stämning på matchen men allvarligt talat är det sjukt svårt att fatta sporten. Jag fattar det i teorin men det är så sjukt rörigt. Jaja, jag har ju hela tio månader på mig så jag lär väl hänga med så småning om. Förutom att vi vann stort i går kväll så fick jag en gratis hoodie också. Jag diggar skolans färger, hoodien är burgundy med gul text so msäger Brookville Bees, deras maskot är ett bi.
Idag var det meningen att Hollys, min värdsysters, småtjejer som hon tränar i cheerleading skulle ha en match men eftersom regnet öste ner så blev den inställd. Jag kan inte ärligt säga att jag blev ledsen över det för ingen match innebar mer tid till att shoppa! I morse ringde Hollys pappa och undrade om vi ville komma över till hans hus och äta lunch så cirka kl 12 åkte jag, Holly och Maya över till honom. Jag hade korkat nog fått för mig att han skulle laga något själv till lunch men så var inte fallet såklart. Vi ringde och beställde pizza vilket var gott men all flottig mat börjar bli lite gammalt nu! När vi ätit åkte vi till River Ridge/The mall. Jag har äntligen hittat den perfekta shoppingen här! Först gick vi på Clare's vilket är typ som Glitter. Där köpte jag sju par örhängen, det var ta två betala för en på tre packen så jag bestämde mig för att bunkra upp. Efter Clare's gick vi på forever 21 och som jag hade längtat. Jag känner lättnaden för forever 21 fungerar utmärkt som substitut för H&M. Jag lastade på mig jag vet inte hur många plagg att prova och jag gillade det mesta. Det slutade dock med två par jeans, en tröja, en klänning och en topp som födelsedagspresent till min värdsyster. Bara för att ge ett intryck av hur billigt det är här, jag köpte ett par svarta jeans för $12.50 vilket är cirka 90 kr. Dom var inte ens nedsatta! En halvt ironisk sak hände också när vi var på forever 21. När jag hade provat klart och skulle ta på mig mina egna byxor igen så insåg jag att gylfen hade gått sönder på mina byxor. Det lilla "handtaget" på dragkedjan hade ramlat av eftersom det inte var någon spärr i slutet på den. Jag antar att jag får söka upp en symaskin och laga dem för det är mina favvisar. Sedan gick vi på Wet Seal, vet inte om det riktigt var min smak på kläder men dom hade super snygga skor där. Igen, bara för att ge ett intryck av hur mycket billigare det är här, jag såg ett par übersnygga svarta ankelboots och dom kostade bara $29.50 aka 206 kr. Hemma skulle dom säkert kostat 500 kr. Efter det gick vi på Victoria's Secret och jag köpte lite trosor och två läppglans.
Jag har inte hört något nytt om familjebytet men jag snackade med Brynn här om dagen och hon letar fortfarande för fullt. På onsdag har vi en studentträff på en restaurang i närheten. Det ska bli kul.

Harbor inn och Petopia

I dag hade jag ett quiz i American Government, imorgon har jag ett mattequiz och på fredag har jag ett quiz i Engelska 12. Så här är det hela tiden, och lärarna talar om att man har ett quiz dagen före så man har aldrig chans att planera saker. Jag antar att det är bra på så sätt att jag kommer att tycka att skolan är superslapp när jag kommer tillbaka och jag tycker förmodligen inte att det är så drygt efter ett tag här.
I kväll bjöd Kevins, min värdpappas, mamma oss på middag på Harbor Inn. Det är en restaurang som endast har skaldjur och fisk så jag var taggad. När jag tänker på fisk tänker jag att det smakar fräscht och inte är så "tungt" men när jag kollade igenom menyn var det mesta, inte helt oväntat, friterat. Jag beställde grillad lax men till det var det "hush puppies" vilket smakar som sött friterat bröd, ingen kokt potatis där inte. Cheryl och Kevin, mina värdföräldrar, beställde en tallrik med blandade friterade skaldjur, jag fick smaka men allvarligt talat kunde jag inte känna någon skillnad mellan räkorna och ostronen eller något annat för den delen för allting smakade bara friterat. Det var ju gott men hela idén med blandtallrik dör ju lite grann om allt smakar likadant...
Efter att vi ätit middag åkte vi förbi en djuraffär, Petopia. Varför vet jag inte för vi köpte inget men det var i alla fall något att uppleva. Alla har väl sätt på film hur dom har valpar i glasburar i affären precis som dom håller hamstrar och andra smådjur. Precis så var det. Det var som att kliva in i en låtsasaffär. Jag kan förstå varför det är så vanligt att folk har flera hundar, så fort man ser dom där urgulliga valparna i dom små glasburarna vill man bara ta ut dom därifrån och ge dom en gräsmatta att springa på och en famn att somna i. Jag fick i alla fall hålla en av deras råttor vilket gjorde min dag! Det och det faktum att jag satt och kollade på youtube med izabelle över skype och praktiskt taget garvade ihjäl mig över fruktvideorna och killen på skånska lokalnyheterna som inte kan hålla sig för skratt. Det är humor på hög nivå vill jag lova!

Roligaste ever:
http://www.youtube.com/watch?v=x-iGBZ56cTU

http://www.youtube.com/watch?v=L-8jjLA21wM

Familjebyte?

Idag känns som en dag då jag uträttat mycket. Till att börja med har jag tagit mitt foto till årsboken, Jag hoppas att jag kan beställa den även fast jag inte kommer att vara här nästa år. Dom borde ju bara kunna skicka den till mig tycker man ju, det skulle vara kul att ha den som minne.
Så fort jag kommit tillbaka till lektionen från fotograferingen var jag tvungen att gå till mrs Willie, min counselor, för hon ville prata med mig och höra hur jag trivs och lite sådant. När jag berättade för henne att min familj är på väg att flytta tyckte hon inte att det lät så bra och när jag berättade att jag sover på golvet tyckte hon verkligen att det var dåligt. Som jag skrev tidigare har jag ju funderat på om den här familjen verkligen är rätt för mig och när jag träffade Mayas familj bekräftade det bara min tanke om att det inte är lämpligt att familjen har så mycket annat på gång medan jag är här. Så idag efter att Holly, min värdsyster, åkt till sin cheerleadingträning ringde jag Brynn, min local cordinator. När hon fick höra att jag sov på golvet och skulle få sova på en luftmadrass efter flytten resten av året så höll hon med om att det inte var en väldigt bra placering så hon ska försöka hitta en ny familj åt mig. Jag la märke till att både Brynn och mrs Willie tyckte att det värsta var hur jag sov medan jag egentligen inte tycker att det är det som är problemet utan snarare att personkemin inte stämmer men jag är glad så länge dom förstår mig och det verkar dom ju göra båda två. Brynn sa att hon ska ringa "the King family", vilket är den familj som Maya bor i, ikväll och höra om dom känner någon som skulle kunna tänka sig att ta emot en student eftersom jag föreslog att hon kunde göra det. Just nu känns det som att jag har koll på läget men när det kommer till att berätta för min nuvarande familj att jag ska byta känns det lite jobbigt, dom är ju så snälla personer bara inte rätt för mig så jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig utan att såra någon. Vi får väl se hur fort det går att hitta en ny familj och så får jag tackla det när det kommer.

Mera målande

Idag har det inte hänt så mycket heller, precis som igår har vi målat mest hela dagen så jag her inte precis något jättekul att berätta. Jag fick en kommentar med frågan hur dom uttalar mitt namn här. Många har svårt för att uttala det men några få av lärarna klarar det faktiskt ganska bra. Dom flesta uttalar det dock som jag hade förväntat mig: Sig-nej antar jag att man skulle skriva det. Dom som klarar det lite bättre uttalar det med ett tyst g så mera som: Si-nej. En tjej i min idrottsklass däremot ville inte uttala det fel så hon kallar mig bara för Ne-Ne, vilket jag faktiskt gillar, haha. Det är i alla fall bättre än att dom uttalar Signe helt fel men för mig är huvudsaken att jag fattar att det är mig dom snackar med.

Målat, matteläxa och Ben &Jerry's

I skrivande stund äter jag en välförtjänt ben & Jerry's glass och ska snart börja med matteläxan. Är inte det lite väl överdrivet, matteläxa över helgen?! Annars har det inte hänt så mycket idag, jag känner mig lite bättre från förkylningen och tog en behövlig sovmorgon i morse. Jag och Holly hade tänkt att vi kanske skulle åka och shoppa lite skor idag men att måla verandan tog hela dagen. Jag är sjukt less på att måla nu men jag tror att det mesta är klart så förhoppningsvis blir det inte så mycket mera målande.

middag tillsammans men Mayyas familj m.fl

Idag var en väldigt rolig dag, förutom att jag är dunderförkyld såklart. Jag hade två test på skolan idag och jag tror att det gick ganska bra på båda så det känns ju skönt. Min syster hade världens mensvärk i morse så hon stannade hemma vilket innebar att jag var tvungen att ta bussen. Det gjorde mig absolut ingenting, jag har ju faktiskt sett fram emot att uppleva klyschan med de gula skolbussarna så nu kan jag bocka av det på min lista. På vägen hem bestämde jag och Maya, den norska utbytesstudenten, att vi skulle hitta på något efter skolan så efter att jag missat min hållplats och gått den långa, enligt Mayas värdsystrar, tre minuters promenaden från hennes hus till mitt sa vi att jag skulle komma över till hennes hus om cirka en timma. När jag kom hem så kännde Holly sig lite bättre så jag hjälpte henne med tvätten. Ett litet sidospår på tal om tvätten, deras tvättstuga är nere i källaren vilket också är där hundarna håller hus hela dagarna. Så jag följde med Holly ner i källaren för att tvätta och det första jag ser är en hög med hundbajs på golvet. Så jag säger, "ojsan, jag kanske borde gå och ta på mig ett par skor?!" och hon svarar, "nä det är ingen fara det är inget kiss, bara bajs så se dig bara för vart du går". Hur äckligt är inte det?! Tydligen så låter dom hundarna göra sina bestyr i källaren, jag menar dom släpper ju ut dom på gården för att kissa och så ibland men uppenbarligen inte ofta nog. Dom har inte gått en promenad med hundarna sedan jag kom hit. Jag har lite dåligt samvete för det måste jag ju säga!
Hur som helst, det var ett sidospår. Efter att jag tvättat och ätit några av kakorna som Holly hade "bakat" aka värmt upp så gick jag till Maya. Hennes värdföräldrar är hur söta som helst! Dom var så glada att se mig och hennes värdpappa tog först med oss till 7 eleven för att köpa Ben and Jerry's, det kostar typ hälften så mycket här! Sedan fick jag följa med dem till ett par kompisar och hade mitt första hemlagade mål här. Deras kompisar var också hur trevliga som helst, väldigt lättsamma och mycket mer intresserade av att veta hur Sverige är jämfört med min familj. Om jag hade fått välja familj skulle jag inte haft något emot att bo hos dem, haha. Dom hade ett jättefint hus och två yngre barn, 13 och 15 tror jag att dom var. Pappan i familjen gav mig till och med deras telefonnummer ut ifall att jag skulle behöva någon att prata med eller bara vilja höra av mig. Senare hyrde vi en film, Austalia, den var väldigt lång men otroligt fin på alla sätt, både storyn och filmningen. Så min dag har generellt varit bra väldigt bra, även fast jag glömde att ta med mig nässprayen så att jag knappt kunde andas under hälften av filmen.

Förkyld...

Nu börjar saker och ting kännas ganska normalt, det känns som att jag hänger med i skolan och att jag kankse snart kan börja hänga med egna kompisar istället för min syster hela tiden. Det är bara det att jag nu blivit förkyld, jag hatar förkylningar! Och på måndag ska vi ta bilder till årsboken så då kommer min näsa mest troligt lysa som ett stoppljus, det känns ju kanske inte så jättebra. Tur att det finns foundation.
Igår var jag, min värdsyster och hennes kompisar ute och firade Hollys och hennes kompis födelsedag. Det var ganska trevligt men hennes kompisar är verkligen annorlunda jämfört med mina! Hur som helst hade vi "curfew" kl 19 till att börja med (curfew=tid då man måste vara hemma). Men sedan bestämde vi oss för att äta på Pizza Hut så Holly ringde hem och vi fick lov att vara ute till kl. 19.30. På vägen dit var vi tvungen att lämna av några paket och när vi väl kom fram och hade beställt så tog det rätt så lång tid innan maten kom så Holly ringde hem igen och förklarade att hon förmodligen inte skulle hinna till utsatt tid och hennes bonuspappa sa bara att vi skulle komma hem så fort som möjligt. Cirka kl. 21 var vi tillbaka hos Hollys kompis och började åka hemåt, ungefär halvvägs kom Holly på att hon glömt telefonen hos sin kompis så vi fick lov att vända. Klockan var närmare 21.30 när vi väl kom hem och eftersom Holly hade stängt av telefonen under middagen, hon ville inte vara oförskämd och ha den på när vi åt, så hade hennes bonuspappa inte kunnat få tag på henne alls. Han hade varit jätte orolig och blev ätt så arg på henne. Det var minst sagt en ganska stressig avslutning på dagen igår. Jag fick inte ens en utskällning och Holly klarade sig från utegångsförbud så det verkar som att familjen är ganska sjyst när det kommer till det i alla fall.