Manikyr, indiskt och fotbollsmatch

Igår var jag och kollade på min andra fotbollsmatch, och lyckligtvis var vädret mycket bättre den här gång. Det var Brookville (min skola) som spelade hemma mot Liberty High School (Jeanettes skola). Liberty smiskade Brookville med 4-0 men det som är så bra med att heja på båda lagen är ju att man aldrig blir besviken!
Matchen började inte förrän klockan 19.00 så jag och Maya gick ner till Wyndhurst för att döda lite tid mellan skolan och matchen. Wyndhurst är ett bostadsområde cirka en kilometer från skolan som jag verkligen gillar. Det känns mer som hemma med trottoarer och små affärer på sidan av vägen. Först gick vi och solade solarium, det är ju oftast inget jag gör men det var verkligen skönt att få slappa i värmen ett tag. Det tog mindre tid än vi hade trott att sola så vi bestämde oss för att göra något så typiskt amerikanska tjejer som att göra en manikyr. Vi gick bara in på första bästa ställe, som faktiskt visade sig vara ägt av en Brookville elevs mamma, men dit tror jag inte att vi går igen. De var helt enkelt inte särskilt "service minded" utan var rätt så otåliga. Jag har ju i och för sig snygga naglar nu i alla fall.
Efter att vi var klara med manikyren gick vi till en indisk restaurang som Maya hade kollat in tidigare. Det var såklart underbart gott, jag menar det var ju indiskt så självklart var det som en bit av himlen serverat på en tallrik. Kvinnan som ägde restaurangen var så väldans söt också! Hon var den enda som jobbade där och hon lagade allt från grunden, och var så trevlig. Hon frågade oss var vi kom ifrån och vad vi hette och så berättade hon för Maya att hennes namn betyder "något magiskt" och jag berättade att Signe betyder "ny seger". Vi lovade att komma tillbaka igen, och det är inte ett löfte jag kommer att ha svårt att hålla för hon var den gulligaste lilla tanten jag träffat hittills.

Klättring

Idag väckte min bonussyster upp mig i lagom tid ungefär klockan tio. Som tur var berättade jag för henne här om dagen att en av mina "regler" när det kommer till att väcka mig på morgonen är att inte lämna dörren öppen. Jag vet inte varför men alltid när någon avbryter mitt snoozande och inte stänger dörren efter sig är jag på dåligt humör hela dagen. Kanske har det att göra med att det känns som att de förväntar sig att jag ska stiga upp precis på sekunden om de lämnar dörren öppen och alla vet ju att jag inte gillar när folk talar om för mig vad jag ska och inte ska göra. Hur som helst hade jag berättat för henne att det var en viktig grej för att väcka mig utan katastrof-humör som resultat så hon väckte mig så snällt och stängde dörren efter sig. Anledningen till att hon väckte mig var i och för sig att hon ville ha hjälp med att vika tvätt men hon följde ju i alla fall reglerna så jag antar att det är okej. (Få inga idéer pappa, jag kommer INTE att stiga upp klocka tio på morgonen för att hjälpa till med tvätt eller liknande när jag kommer hem!)
Det var i alla fall tur att hon väckte mig för jag hade helt glömt bort att vi skulle och klättra med utbytesorganisationen idag. Eller snarare hade jag inte tänkt på att vi skulle vara där så tidigt som klockan ett. Det var i alla fall väldans kul men mycket jobbigare än jag trodde att klättra. Mina spagettiarmar var snarare stuvade än al dente men det var som sagt jädrans kul ändå. Och jag var lite stolt över mig själv att jag lyckades klättra ända upp på en av dem också. Jag glömde dock att ta med mig min kamera så jag måste be att få bilderna från min bonusmamma så att jag kan ladda upp dem. Nästa inlägg blir en bilduppdatering från helgen, det lovar jag.

High school musical

I torsdags hade Brookvilles uppsättning av "Bye, bye Birdie" premiär och min bonussyster var med i den. Medan min värdmamma kollade på föreställningen kollade jag och Maya på fotbollsmatchen som var samtidigt. Det var regnigt och ruskigt men vi höll ut och såg hela matchen, fotboll fattar jag ju trots allt, till skillnad från amerikansk fotboll som bara är en massa tacklingar enligt mig. Självklart vann vi med 3-1 mot Rustburg High School. Mayas prom-dejt gjorde två av målen så han var nöjd.
I lördags så åkte vi hela familjen, förutom Hailey, plus Maya och kollade på musikalen. Den var bra för att vara en high school-musikal men ingenting väldigt utöver det vanliga. Jag har en del bilder och något videoklipp som jag kanske tar och lägger upp senare, just nu är jag trött och jag ska ta och läsa lite Vogue innan jag går och lägger mig.

Ett gott skratt förlänger livet

Jag har egentligen inte något väldigt intressant att skriva om idag så jag tänkte bara dela med mig av dagens skratt. Det var nämligen så att jag satt i soffan i köket och försökte dra ihop lite lösa trådar för i sommar och när jag sitter där hör jag hur ute-hunden, Bandit, skäller som en galning. Han gör det lite nu och då så det är egentligen inget konstigt med det men när jag slutligen steg upp och var på att byta om till joggingstass kollar jag ut genom fönstret. Det där är ju ingen häst, tänker jag då jag ser kon på bakgården. Inte nog med att bara förvåningen av att förvänta sig att se en häst utanför fönstret och istället se en ko fick mig att skratta högt i min ensamhet, Bandit börjar efter ett tag att jaga runt kon. Det var som tjuren Ferdinand och Bandit var tjurfäktaren. Som sagt, ett gott skratt förlänger livet !

Dear John

I torsdags var det vackert väder, likaså onsdags, och jag, Ally, Brad och hans två kompisar Melissa och Jessie plus en till av hans kompisar som jag inte vet namnet på åkte och kollade på "Dear John". Jag har velat se den filmen länge nu och vi var förmodligen bland de sista personerna i Lynchburg som gick och såg den. Vi var helt ensamma i salongen men det gjorde ju ingenting. Filmen handlade om ett ungt par som spenderar två veckor tillsammans under sommaren innan han måste att åka tillbaka till militären och hon till college. Medan han är i krig på olika ställen i världen skriver de till varandra. När elfte september inträffar förlänger han sin krigsplikt och de måste vara ifrån varande ännu längre. Filmen är baserad på en bok av samma författare som skrev "The notebook". Jag tyckte det var en riktigt bra film med ett annorlunda slut, vilket alltid är uppfriskande enligt min bok. Har du inte sett den än rekommenderar jag den verkligen.

Idag har det varit super duper härligt sommarväder här och jag har legat ute och pressat på gräsmattan och läst Vogue. Inte helt fel om du frågar mig ! Idag är det också en vecka sedan jag lovade mig själv att springa en amerikansk mil (1,6 km) varje dag och jag har inte missat en enda dag så jag får ta och klappa mig lite smått på axeln och fortsätta att hålla det uppe. Ni ska allt få se att jag kommer vara en superatlet före min artonårsdag.

St. Patrick's Day och japanskt stekhus

Jag skulle egentligen ha uppdaterat det här i onsdags men internet har varit stört långsamt på sistone så jag tänkte att jag kan ta och uppdatera två inlägg nu istället.
I onsdags var det St. Patrick's day. Det är en ganska värdelös högtid som inte firas på något särskilt sätt i de flesta familjer men en officiell tradition finns det i alla fall kopplat till dagen. Man måste nämligen ha någonting grönt på sig på St. Patrick's Day, har man inte det har andra rätten att nypa dig. Konstigt men det finns förmodligen en historia bakom det också.
Om någon är intresserad lägger jag upp en länk till wikipedia där man kan läsa mer om St. Patrick's day.
http://en.wikipedia.org/wiki/St_Patrick%27s_Day

Det var också Sofies födelsedag i onsdags och hennes värdfamilj hade bjudit in mig, Sofies tyska kompis Yannick och Siri till Koto's för att överraska henne. Koto's är ett japanskt stekhus där de har en stor stekhäll vid varje bord och de lagar maten framför dig. Det var en kul grej som jag aldrig prövat tidigare. Lite nervöst var det ju när han tände eld på saker och kastade räkor omkring sig men jag har ögonbryn och resten av håret kvar så det är lugna puckar. Det var hur som helst supergott och Sofie verkade uppskatta det.

Sofies värdmamma i bakgrunden och kocken i arbete.

Hurtbulle in the making

Det kanske är töntigt att jag känner mig så duktig och hurtig men jag har äntligen tagit tag i att börja jogga regelbundet! Min plan är att jogga en amerikansk mile (1,6 km) varje dag. Det är inte långt men med tanke på att jag aldrig sprungit som regelbunden träning förut och min kondition är superkass så tänker jag känna mig stolt så länge det håller i sig. Jag hade ju tänkt att börja jogga i somras så att jag kunde komma in i rutinen innan jag åkte till landet där de förvarar tröjor i ugnen och äter McDonald's varje dag. Jag skyller på förra sommarens regn men nu har jag ju inget att skylla på längre. Idag är fjärde dagen för den som undrar, och jag har inte känt för att ge upp än så håll utkik i sommar, då ska jag jogga förbi bettan med min snygga beach body och glänsa med min framtida superform. Som tur är äter min familj fantastiskt bra så jag har klarat mig från USA-figuren även fast jag inte startat det här projektet tidigare men nu har jag inte längre någon ursäkt, med vackert väder som motiverar mig och ett löpband i källaren kommer jag vara nästa Carolina Klüft in no time.

Karma is not a bitch

I torsdags efter skolan kom jag hem med bussen, vädret var inte särskilt soligt men väldigt varmt. Efter att tag kom Brad, min bonusbror, och hans kompis Melissa hem. Omkring klockan halv fem skulle vi allihopa, Brad och hans två kompisar, jag, Hailey, Ally och Haileys pojkvän Karl, åka och kolla på en Shakespeare pjäs cirka två timmar från Lynchburg. Vi satte oss alla i bilen och så var vi på väg. Hailey kör en minibuss så vi satt tre i baksätet, två i mittenraden och två i framsätet. Vi hade kört i kanske en och en halv timma, jag hade ögoninflammation och var ganska trött så jag halvsov mest helat tiden. Rätt som det var hörde jag hur Brad säger, "Hailey, se upp!" Brad kommenterar Haileys körning hela tiden så jag trodde inte att det var något på gång på riktigt, men halvsovandes lutade jag mig fram för att se vad han skriker över. Krasch!
Det var en stört dum korsning utan svängfil, eller vad det heter, så vi körde in i baken på någon som kört ut i vägen för att svänga. Åtminstone är det hur dom har förklarat det för mig, jag var ju som sagt halvsovandes och har inte så tror koll på vad som egentligen hände. Hur som helst är ingen allvarligt skadad, min yngre värdsyster skrapade tänderna längs gommen och en av Brads kompisar slog till sig själv i näsan så hon blödde lite men annars hade vi inga skador alls. Jag hade faktiskt mer ont i kroppen efter att jag vurpade med moppen i typ tio km/h än vad jag hade efter den här kraschen. Jag tror att det faktum att jag var framåtlutad, avslappnad, satt längst bak i bilen och såklart hade bälte på mig hade mycket att göra med det. Jag har inte ens träningsvärk, ironiskt nog har jag mest ont i ögat på grund ut av inflammationen. Idag känner jag ingenting alls från krocken. Bilen däremot var det bara att skrota, den hade många år på nacken och hela framhuven var ihop knycklad så det var inte så mycket att göra.
Den som säger att "Karma is a bitch" är i alla fall helt ute och cyklar, snacka om att vi hade tur i oturen!

Det är måndag morgon, o jag känner mig så glad.

Igår var det ännu en fin dag med sol och hyfsat varm temperatur. Hailey, min bonussyster, är hemma i veckan eftersom hon har vårlov. Jag däremot har inte vårlov förrän om några veckor till. Hur som helst är det väldigt praktiskt att ha henne hemma eftersom hon har körkort. Det är såklart underbart att ha henne hemma av andra anledningar också men att hon kan skjutsa runt är definitivt en bonus. Igår, måndag, efter skolan åkte hela syskonskaran, bonusar och allt, till den större staden Roanoke, som ligger ungefär en och en halv timma bort, för att shoppa loss lite. Gallerian var lite större och de hade lite fler butiker med min smak men i slutändan handlade jag bara på samma affärer som vi har i Lynchburg. Duktigt nog av mig brände jag inte hela månadens budget heller.
Tidigare under måndagen fick jag tillbaka en uppsats jag skrivit i American Government och det gjorde absolut min dag, om inte hela min vecka. Uppgiften var att skriva om den största saken man uppnått hittills i sitt liv och sedan skriva om två saker man vill uppnå inom de närmsta tio åren. Jag hade svårt för att komma på något konkret mål jag uppnått så det slutade med att jag skrev om hur lärorika de senaste åren varit för mig. Jag har alltid sagt till mina lärare, särskilt när det är friare, kreativare uppgifter, att jag älskar att få skrivna kommentarer och åsikter. Det ger så mycket mer bara ett betyg och jag känner att jag får något tillbaka på det sättet. Vad jag skrev som avslut i stycket om min största lärdom hittills var:
"I learned that I'm very strong, that I can put other peoples happieness first without compromising my own needs, and finally I learned that I am a forgiving person. I guess the achievement was that I grew as a person and was there for my family instead of breaking down and feeling bad for myself."
Inte nog med att min lärare strök under "I'm very strong" i min uppsats, kommentaren jag fick löd som följer:
"You have been a great teacher to me this year! I have valued you and your point of view and this assignment proved your stregnth and maturity!"
Jag blev så glad att jag nästan fick tårar i ögonen som en liten amerikan, men bara nästan!

Tack gode gud för vackert väder

Min trogne följeslagare, katten Hailey mös i sin favoritplats...

...medan jag läste Marie Claire och drack en Smoothie

Hailey på Libby och en springande Bandit (herre gud tjockisen springer!)

Huset sett från baksidan på en solig sommardag

Idag var en helt perfekt vårdag, med soligt väder och lugnt tempo. Tanken var att Hailey skulle skjutsa mig till Macy's så att de kunde justera klockan jag köpte förra helgen men vi bestämde oss för att bara ta det lugnt och stanna hemma istället. Hailey passade på att rida och jag satt bara ute i solen, läste Marie Claire Magazine och njöt. Lite fick jag i alla fall gjort idag, förutom att ta en del fina vårbilder så lagade jag dragkedjan i mina byxor, ett projekt som jag skjutit fram i flera månader. I slutändan tog det mig inte mer än en timma att sprätta o hela köret så det verkar ju lite töntigt att jag inte tagit tag i det förrän nu, men nu är det i alla fall gjort.

O heliga choklad/apelsinkaka

I går var det super fint vårväder här, alldeles soligt och varmt så jag gick ut och la mig på bron med katten. Hon är så söt och gó så det är inte sant. Efter att ha legat med katten på magen, båda halvsovande, i nära på en timma var jag rätt så degig så jag gick in och kollade på Tyrashow. Det är utan tvekan min favorit talkshow någonsin. I går handlade det om det tredje könet, intrasex. Man tänker ju att barn födda som hermafrodit är väldigt ovanligt men faktum är att det är lika många procent som föds med naturligt rött hår som föds med både manliga och kvinnliga kroppsdelar. Tänk på det nästa gång du går på stan, för varje naturligt rödhårig person du ser finns det en intrasex person. Jag är oerhört fascinerad av det här, tänk bara på en sak som när de ska skaffa pass, vad kryssar man i för kön om man är båda? Kan vara något att starta en liten revolution över tycker jag.
Av någon anledning var jag stört hungrig hela dagen igår så när Brad, min bonusbror, kom hem och föreslog att vi skulle baka en kaka sa jag inte nej. Han valde receptet och det blev en chokladkaka med apelsinfyllning och frosting. Hur god som helst blev den, och snygg också!

Mmmmm!
Brad fastnade slutligen på bild med snygg-mums-kakan