Snöstorm och Julfirande

Sista fredagen före jullovet var en nästan idyllisk dag. Förutom ett matteprov på första lektionen gjorde vi bara en massa roliga saker på skolan. Vi fick också sluta två timmar tidigare på grund utav att de varnat för snö på vädret. Jag trodde inte att det skulle komma så väldigt mycket snö, de stänger ju trots allt skolan bara det är lite is på vägarna, men på lördagsmorgonen fick jag ju äta upp det. Det var väl inte extremt mycket snö, jämfört med vad jag är van, men för att vara här var det ju minst sagt förvånandsvärt att vakna upp till drivor av snö. För att förklara närmare hur ovanligt det är med sådant här snöfall i Lynchburg, sedan de började mäta snöfall och snödjup har det aldrig kommit så mycket snö under en 24-timmars period. Jag tror att det var cirka trettio centimeter snö...

Inte vanligtvis oroande mycket med andra ord, men eftersom ingen använder vinterdäck och de suger på att ploga vägarna så var snön ett väldigt stort problem. För de som inte lusläser text-tv, jag har förståelse för det (text-tv är det värsta jag vet!), så var det flera trafikolyckor med dödsfall på grund ut av snön och jag såg så många övergivna bilar längs vägen att jag slutade räkna. Vi tog oss i alla fall försiktigt iväg till Carter och Lanouxes hus för att fira jul med Lavinias syskon. Som alltid när hennes syskon träffas var det supermysigt och trevligt, lite synd att Chris, en av Lavinias storebröder, inte kunde ta sig dit på grund utav snön dock. I min värdfamilj fungerar det så att syskonen Hailey (släkten på min bonusmammas sida) firar jul tillsammans när de passar dem och juldagen firas med bara familjen. Med andra ord fick jag några julklappar redan i torsdags och får resten imorgon. Av Lavinias syster fick jag en klockren julklapp, jag fick nämligen en tre månaders prenumeration på "Netflix" vilket är ett sätt att hyra film på. Man gör en lista av de filmer man vill se och den skickas till ditt hus, när du sett filmen skickar du tillbaka den och får nästa film på din lista. Superbra med tanke på att jag bara såg fyra av de kanske tolv filmer jag ville se som var nominerade för Oscars 2009.Bandit ute i snödrivorna

SnööööHailey och hennes pojkvän Carl myser och sjunger julsånger till Toms komp. Myspys vill jag lova.

Julmiddag

I torsdags var det dags för alla utbytesstudenter att träffas igen. Jag gillar verkligen gruppen, alla är utåtriktade och lättsamma så det är alltid en sådan härlig stämning när vi alla träffas. Den här gången träffades vi i en klubblokal utanför Lynchburg. Alla hade med sig en sidorätt och organisationen hade fixat friterad kyckling. Det roligaste under kvällen var såklart, förutom att träffa alla mina peeps, att spela "dirty santa". Dirty santa är ett sätt att byta julklappar på. Det går till så att alla tar med sig en julklapp, den här gången värd cirka $5. Alla presenter är inslagna och ligger på ett bord eller liknande. Någon börjar med att välja en present och öppnar den. Nästa person kan nu välja om de vill stjäla den någon av de öppnade presenterna eller öppna en ny. Så fort någon blir avstulen sin present får de antingen öppna en ny eller stjäla någon annans. Så här håller man på tills alla presenter är öppnade och alla har en julklapp.
När det var min tur så hade jag lovat att välja Siris paket och jag var väldigt nöjd när jag hittade en gigantisk bläckpenna och m&m inuti. Men självklart var det någon annan, närmare bestämt Sofie, som också gillade den supercoola pennan, så hon stal den. Det gav mig hur som helst chansen att knycka Yannicks, en av de tyska boysen, renhorn. Rätt så fräsiga om jag får säga det själv.

Sofie med min penna och mina m&m:s...Alla utbytestudenterna (minus några som inte kunde komma) och jag med mina superfräsiga renhorn på skallen !

Julparad

Fredagen före tjejerna kom och bakade med mig var det julparad i downtown Lynchburg och min värdpappa, jag och min värdsyster åkte och kollade på den. Det var väldigt mysigt även fast det regnade och var lite ruskigt ute. En ny upplevelse som kändes väldigt amerikansk. Allt från skolorkestrar till gammal brandutrustning var med i paraden. Och så var ju såklart tomtefar och tomtemor med också. Höjdpunkten var i alla fall gruppen som hade klätt ut sig till folk från civilkrigstiden. De påminnde mig om lilla huset på prärien och sweet home alabama. En av männen friade till sin flickvän också, tänka sig vilken historia att berätta. Lite synd var det ju att vi stod på fel sida av vägen dock, så jag fick inte några bra bilder på frieriet.

The batmobile has arrived !Tomtemor och Tomtefar avslutade paraden med glans

Jag ber om ursäkt !

Nu har jag verkligen legat på latsidan med att uppdatera bloggen. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Internet här är som sagt otroligt segt så jag har inte riktigt kännt lust att försöka ta tag i att skriva och försöka ladda upp bilder. Idag verkar det dock som att det inte är allt sör långsamt så jag ska göra ett försök. Jag har väldigt mycket att uppdatera om så jag tänker ta ochh göra flera inlägg istället för ett superlångt.

För cirka en och en halv vecka sedan hade jag alla, det var i alla fall vad jag trodde, skandinaviska tjejerna här och vi firade lucia tillsammans. Jag fick senare höra att det är två danska tjejer med i programmet så jag hade lite dåligt samvete för att hon inte var bjuden men, men, det är ju sånt som händer. Sammanlagt var vi fem tjejer här, jag från Sverige, Maya, Siri och Jeanett från Norge och Sofie från Danmark. Jag hade peppat som en galning två veckor i förväg och förberett en massa julmys. Hemmagjord glögg á la Signe, pepparkakor, lossekatter, pepparkakshus och tomtegröt. Jag kände mig verkligen som en mormor när jag sprang fram och tillbaka i köket och försökte vara med på allt. Förutom att jag brände gröten lite, man jag fick till det perfekt här om dagen så andra gången gilt antar jag, så var allting superlyckat. Jag kom in i en super julstämmning så, mission accomplished! Alla tjejerna sov över här också och vi satt uppe och snackade, blandat norska och engelska, till klockan tre. Prislöst var det, och min värdfamilj var ju också helt underbar och såg till att jag hade allt jag behövde för att fixa en svensk jul. De är de små sakerna som räknas och att de lät mig ha fyra kompisar på middag och sleepover är just en sådan sak som får mig att känna mig hemma och välkommen.

Från vänster: Maya, Jag, Sofie, Jeanett och Siri

Det skandinaviska pepparkakshuset

Särskilt mycket sömn fick jag i alla fall inte så det var ju tur att vi på måndagen hade en så kallad "snowday". Alla vet ju att amerikanerna är som galna när det gäller stämmningar. Detta resulterar i att skolan ställs in så fort det är lite is på vägarna utav rädsla att bli stämda om något händer med skolbussarna. Jag klagar ju inte men komiskt är det med säkerhet! Såhär såg det ut på morgonen av min första "snowday":

Long time, no seen

Nu var det länge sedan jag senast skrev. Jag har flera gånger tänkt att jag ska skriva ett inlägg om min helg men internet har helt enkelt varit för långsamt för att jag ska ha tålamod nog att ladda upp bilder. Ikväll har jag i alla fall bestämt mig för att inte ge upp och se till att få det gjort.
Så i lördags var jag, min bonuspappa Grattan och min bonussyster Ally och kollade på julparaden i downtown Lynchburg. Det är så himla gulligt i de områdena. Mycket gamla hus och mer genuina privata affärer och caféer. Jag kände mig mera hemma där, eftersom shoppingen gick till på ett mer europeiskt sätt genom att man gick längs en gågata och det var inte en supermarket så långt ögat kunde nå. Julparaden var hur som helst en ny upplevelse. Det var mycket blandat, allt från armén till high school band. Bland annat var det en grupp som var utklädda i gamla kläder från civilkrigstiden och en av dem friade till sin flickvän. Det var ju bara ren tur att han gjorde det just där vi stod för de stannade ju på flera olika ställen. Lite synd var det ju att vi stod på "fel" sida av vägen så jag fick bara kort på deras rumpor.

I söndags åkte hela familjen, förutom Hailey som inte hade tid att komma hem från college den här helgen, och hjälpte min bonusmammas, Lavinia, bror och hans fru med juldekorationer. De bor i Lavinias föräldrahem, som också är det hus vi ska fira jul med hennes sida av släkten i. Huset är ett gammalt viktorianskt hus som ligger i downtown Lynchburg. Det var otroligt charmigt, och stort! Det var också julgranen som vi dekorerade. Tror inte jag sett en sådan stor julgran förut, och typiskt amerikansk var den också. De satte också upp ett par statyer av Maria, Jesusbarnet och hela faderullan ute på gården. Det ligger en lång historia bakom de figurerna men jag har varken ett gott nog minne eller tillräckligt med tid för att återberätta hela historien. De var ursprungligen tillverkade va Lavinias pappa och placerade inne i stan, vid en rådhusliknande byggnad, varje jul. De tillhörde då Lynchburg kommun men sedan det tryckte på separationen mellan kyrka och stat har de inte fått sätta upp dem. Därför har det nu varit en tradition, sedan cirka tio år tillbaka, att sätta upp dem på gården där alla kan se dem.

Big ass julgran, pyntad och klar

Bonusmorbröder, Carter och Tom med en av statyerna

Julkänsla, även utan snö och iskyla

Jag hade på förhand förberett mig på att det skulle vara svårt att hitta julkänslan utan mörker, kyla och snö, men jag börjar faktiskt känna mig riktigt mysig och julig redan nu. Det har ju säkert mycket att göra med att vi just firade Thanksgiving, att alla affärer började spela julmusik för flera veckor sedan och att jag planerar för fullt inför Luciahelgen då det är julbak med alla skandinaviska tjejer från organisationen. Mest har det dock förmodligen att göra med att Lavinia satte upp en massa juldekorationer i helgen. Jag kan inte förklara hur lättad jag är över att de inte använder sig av uppblåsbara utomhusdekorationer och annat typiskt amerikanskt "tacky" julpynt. Så här fint och smakfullt ser huset ut från utsidan. Och matsalen dessutom! Vem kan undgå att välkomna julen när man kommer hem till det här?

Huset från utsidan med alla fina ljusdekorationer och kransar

Den informella matsalen, med julpynt och mys-pys.

Igår tog jag bussen hem från skolan eftersom jag ville komma hem tidigare för att kunna skypa lite och jag höll ju bara på att skratta ihjäl mig när jag klev av bussen. En av tjejerna som satt kvar på bussen utbrast när vi saktade in: "Är det där ditt hus?! Det är ju jättelångt!" Om man kan se huset tydligt från vägen kan man ju anta att det inte är särskilt långt. Jag visste att amerikaner var lata men att klaga över att infarten är en lång bit att gå är, när den egentligen inte ens är särskilt lång, är ju helt enkelt överdrivet.
Jag lyckades i alla fall gå hela vägen och komma in i huset. När jag släppte ut Gipsy, hunden, för att kissa hörde jag någon knacka på dörren. Det visade sig vara en kvinna med ett paket åt mig. Det var min klassring! Oj så taggad jag blev, jag sprang direkt in och öppnade paketet. Nu sitter den säkert på mitt finger och jag gillar den verkligen. Stenen är riktigt häftig, den ändrar nämligen färg i olika ljuskällor. I morse var den till exempel riktigt grön medan den var klarlila i idrottssalen.

Min klassring. Ringen är av silver och stenen är, om jag inte missminner mig, en "Alexandrite". Runt stenen står skolans namn, Brookville High. På ena sidan ett bi, vilket är skolans maskot, och 2010. På andra sidan är det berg i fjärran med texten "expanding our horizons" och "class of -10". Det står också mitt namn. Inuti står texten "These memories always with me" skriven.