Senior assambley

Under sjätte perioden i dag var alla seniorer kallade till en "senior assambley" i aulan. Det är ett informationsmöte som de har lite nu och då där dom tar upp viktiga saker som bara gäller för de som tar studenten till våren. Idag snackade de om beställningen av kappor, studenthattar och andra saker som vi behöver till graduation. Jag är så otroligt peppad på att beställa allt det här, kapporna och hattarna kommer att se ut precis som på filmer och det bästa av allt är att man kan/ska beställa en student-ring. Det finns flera olika designs man kan välja mellan och man kan anpassa ringen med sin månadssten, välja en ingravering, ha sitt namn och avgångsklass i designen, välja slipningen och färgen på stenen samt vilken metall man vill ha ringen i. Alla ringar är högkvalité så när jag väl får den kommer jag att ha på mig den alltjämt! Jag och Maya hade lite problem när vi skulle fylla i våran längd och vikt för beställningen av kapporna, pounds och feet är så otroligt ologiskt och drygt. Jag frågade min mexikanska vän, Alfredo, om hur mycket femtio kilo är eftersom han har bott i usa i över ett år nu och är van vid att räkna om mellan enheterna. Jag tror att han hörde fel och trodde att jag sa femton kilo för enligt honom väger jag tjugofem pounds, medan Maya väger över hundra pounds. Det var lite komiskt...

En sak som jag visste skulle vara annorlunda här är hur ungdomar träffas och blir tillsammans, de är mycket mer rätt fram här. Man frågar varandra ut på dejter på ett helt annat sätt här till exempel. Även fast jag visste att detta skulle vara annorlunda här så blev jag lite paff här om dagan. Min värdsyster träffade en kille på homecoming dansen förra helgen och hon har sms:at med honom non-stop sedan dess. Det enda hon pratar om är honom fast hon bara knnt honom i en vecka. några dagar efter homecoming dansen, då hon träffat honom någon fler gång lite snabbt på skolan, satt hon och sms:ade och rätt vad det var så bad hon mig att önska henne lycka till. Jag undrade såklart med vad och hon berättade att hon just skickat ett sms och frågat honom om han skulle kunna tänka sig att bli hennes pojkvän efter att de lärt känna varandra lite mera. För mig känns hela formuleringen av frågan och det faktum att hon faktiskt ställde den väldigt lågstadiet. Jag var som sagt beredd på att det skulle vara annorlunda när det kom till att bil tillsamman här men att det var på den nivån var jag inte riktigt beredd på. Jag vet dock itne om alla är så pass rätt fram eller om det bara är för att min värdsyster är lite annorlunda. Jag ska fråga någon av mina kompisar om det verkligen är så det går till, för mig känns det ju bara så ironiskt och töntigt.