The Garbees

Jag hade en period då jag var lite osäker på om det verkligen var rätt beslut jag tagit med att byta familj. Det var då jag inte hade hört något från Brynn på två veckor, Hollys familj var på gott humör och jag kände som att jag passade in. Nu är jag dock helt säker på att jag tog rätt beslut och att jag aldrig kommer att ångra det. I den familjen Thayer tog det mig lite över en vecka att känna mig bekväm i familjen och det var bara ibland jag kände mig hemma och som en del av familjen. I familjen Garbee känner jag mig bekväm, som att de vill ha mig och hemma redan efter fyra dagar. De är de små sakerna som gör stor skillnad. Saker som att de lagar middag och äter tillsammans, jag har ett eget rum, och så att de är så supergóa. De gör till och med alltid i ordning en kopp kaffe till mig på morgonen som står och väntar på mitt skrivbord när jag kommer ur duschen. Hur gullig får man vara?! Men den största skillnaden är nog ändå att det är en bra stämning i familjen, att alla verkar lyckliga och att det inte är några bråk. Jag menar, självklart kommer det att vara bråk, det är det ju i alla familjer, men i familjen Thayer kände jag allt som oftast att det var någon som var irriterad. Alla vet ju hur det är att behöva lyssna på någon annans bråk och vara mitt i det. Man känner sig så mycket i vägen och det blir en sådan spänd stämning så jag är överlycklig över att slippa den känslan.

Ikväll är det dansträning som gäller. När som helst nu kommer min värdpappa, Grattan, och hämtar upp mig för att skjutsa mig till Lynchburg College. Jag är lite nervös över att se hur duktiga de andra är men jag är också väldigt taggad på att dansa på riktigt för första gången på ett bra tag.

Här är en bild på familjen ursöta Shettland Sheepdog, Gipsy. Hon tror att hon är ett par storlekar mindre än hon är och vill helst vara en knähund. Hur gó som helst är hon i alla fall.