I am thankful for...

Jag kan inte ens börja beskriva hur fin och bra min första thanksgiving var. Det är inte så att jag gått och blivit religiös, jag har alltid trott att allting händer av en anledning och att man alltid kan vrida och vända på saker så att det kommer något positivt ur dem. Jag kan inte tänka mig att det finns en bättre värdfamilj för mig än denna och jag tror inte heller att jag hade kunnat uppskatta dem som jag gör utan att först se hur jag kunde haft det. Thanksgivning handlar ju om att vara tacksam och uppskatta det man har och jag är så tacksam för sättet the Garbees är och att de har valt att välkomna mig i deras underbara familj.

En av traditionerna min värdfamilj har för thanksgivng är att de före middagen berättar om något de är tacksamma för. Min bonusmamma (de hade svårt att komma på vad de skulle presentera mig som och när det hörde att jag föredrog att kalla Erik för bonuspappa hellre än styvpappa tyckte de att det var så gulligt att de bestämde att de skulle kalla mig för deras bonusdotter) hade berett mig på det här. Hon berättade i förväg att vissa blev riktigt känslosamma medan andra tog det mer humoristiskt. Jag behövde inte riktigt tänka särskilt mycket på vad jag var mest tacksam för i hela världen. Det är så uppenbart att det är mina två bästa vänner, Malin Lundkvist och Sara Eriksson. De är så underbara att jag, som inte ens gråter när jag ser The Notebook eller Titanic, började storböla inom tre sekunder efter att jag började mitt lilla tal. Det finns oändligt med bevis på att de båda är de underbaraste och vackraste personligheterna i den här galaxen men ett bevis, som är väldigt starkt, är att då jag tänker på dem och saknar dem som mest börjar jag inte och längta hem utan ler och säger åt mig själv, är inte jag överdrivet lyckligt lottad så säg! Jag grät värre än någon annan där och såg förmodligen ut som ett vrak, men även fast jag riktigt kände efter var jag inte det minsta ledsen. Ni skänker mig båda glädje som inte kan beskrivas och fyller mig med strålande värme från insidan. Att längta efter er är inte vad som för mig till tårar, utan det är att försöka förklara för en grupp människor hur övernaturligt mycket ni betyder för mig som är överumplande, och en omöjlig uppgift. Därför tillägnar jag det här till er och hoppas att ni vet att ni betyder allt och lite till för mig.


It is in the shelter of you that I live,
It is by your side I can be true to myself, and others.
It is with your support I can be who I really want to be.
I will forever be honest to you,
It is around you, and around you only, that I can allow myself to think out loud.
I can always trust on you to know the song in my heart,
And remind me of the words when I have forgotten them myself.
It is your words that comfort my soul,
In your smile I see the solution to every problem.
You are not only beautiful on the inside, as well as on the outside,
You give the world around you a certain shine and grace, only by being you.
There is no way I could describe what you are to me,
Because you are, indeed, beyond my wish and my imagination.
You will forever be the miracle given to me,
And for that I am forever thankful.