Thanksgivning break

Jag har inte skrivit på ett tag nu och det är inte för att jag inte haft något att skriva om, inte är det för att jag varit upptagen heller. Det är mitt tålamod med det långsamma internet som orsakat den dåliga uppdatering. Hur som helst tänker jag ta mig tiden ikväll eftersom jag kan sova ut imorgon. Jag har nämligen Thanksgiving break resten av veckan. Kan inte beskriva hur skönt det känns! Den enda läxan jag har över lovet är att sätta ihop en modeartikel till skoltidningen, men det är ju mest att välja ut kläder och sätta ihop till en outfit så jag anser inte riktigt att det är läxa.

I söndags var det åter igen träff med resten av utbytesstudenterna från området. Den här gången var det skridskor som stod på schemat. Jag kan ärligt talat säga att jag var lite nervös över det hela, jag har ju trots allt inte åkt skridskor sedan sjätte klass! Men tro det eller ej, jag ramlade inte en enda gång. Jag var själv förvånad och lite halvt imponerad över att jag lyckades skona min rumpa. Det var i alla fall väldigt trevligt. Jag åkte runt med Maya, Sofie, Janette (som går på Liberty HS och kommer från Nogre) och hennes urgulliga, sexåriga värdsyster.

Janette och hennes lilla värdsyster

Vi gjorde också planer för Luciahelgen så det blir något slags firande av det trots att det inte firas av amerikanarna. Planen är att vi ska baka så mycket lussebullar och pepparkakor vi kan och förhoppningsvis kan vi hinna med både knäck, kola, nejlikoapelsiner och glögg också. Något Luciatåg får vi väl se om det blir, med tanke på att mina värdföräldrar stiger upp väldigt (!) tidigt så kanske det blir ett kvällståg istället...


Ikväll gav jag också min tack-gåva till familjen. Den var ett litet träskrin med en osthyvel, två smörknivar och en kapsylöppnare, allt handgjort, som jag tagit med mig från Sverige. De blev väldigt glada och det gjorde såklart mig nöjd också. Jag är verkligen glad att jag tog initiativet och bytte familj, de är sy mycket mer tacksamma över allt jag bidrar med och jag känner mig så mycket mer omhändertagen. En av ledarna från Explorius som åkte med till New York berättade att hon fortfarande hade kontakt med sin värdfamilj, nästan 15 år senare, och att hon just varit och hälsat på dem. När jag bodde med familjen Thayer kunde jag inte föreställa mig själv, 10 år framåt i tiden, ha kontakt med dem. Med familjen Garbee känns det självklart att vi kommer att hålla kontakten och jag känner mig verkligen som en önskad del av familjen.