Va?!

Hittills har jag inte blivit riktigt förvånad eller chockad av någon kulturell skillnad. Det beror förmodligen på att jag hade förberett mig på det mesta innan jag ens visste vilken stat jag skulle till. Jag visste redan innan jag åkte att många amerikaner är emot abort, har en annan syn på hbt-rättigheter och att de i allmänhet är mer konservativa än svenskar. Idag fick jag dock en chock, något som jag inte hade förberett mig på över huvud taget praktiskt taget slog mig under min American government lektion. Vi pratade om hur ens erfarenheter påverkar ens ideologi och hur ens ideologi i sin tur påverkar ens plotiska åsikt. För att nämna ett exempel frågade Mr Scott (min government lärare) hur många av oss som hade blivit smiskade som bestraffning när vi var barn. I mitt stilla sinne tänkte jag att han försökte visa på skillnaden från generation till generation. Ack så fel jag hade, det visade sig att alla förutom två elever i klassen hade blivit smiskade som barn. Och då menar jag inte en klapp i stjärten, någon nämnde att deras mormor hade rosenkvistar hon använde, en annan berättade att hans pappa lät honom gå ut i trädgården och välja kvistarna själv! Självklart var jag en av de två som aldrig blivit smiskade, den andra tjejen sa att hennes pappa var i armén och han straffade henne och hennes syskon genom att låta dem springa runt huset istället. Som sagt, jag hade inte förberett mig på den här kulturskillnaden. Jag menar jag visste att synen på disciplin, bestraffning och uppfostran är annorlunda och jag hade nog förstått att det är rätt så vanligt att smiska sina barn också, men jag trodde inte att det var så vanligt, eller så öppet.
Sedan frågade Mr Scott hur många av oss som trodde att vi kommer att använda smisk som bestraffning när vi själva skaffar barn. Det var inte mer än hälften tror jag, men naturligt vis svarade jag "över min död kropp!" En av killarna i klassen kollade då på mig och sa, "lycka till med det" och skrattade skämtsamt. Va?!