Det är måndag morgon, o jag känner mig så glad.

Igår var det ännu en fin dag med sol och hyfsat varm temperatur. Hailey, min bonussyster, är hemma i veckan eftersom hon har vårlov. Jag däremot har inte vårlov förrän om några veckor till. Hur som helst är det väldigt praktiskt att ha henne hemma eftersom hon har körkort. Det är såklart underbart att ha henne hemma av andra anledningar också men att hon kan skjutsa runt är definitivt en bonus. Igår, måndag, efter skolan åkte hela syskonskaran, bonusar och allt, till den större staden Roanoke, som ligger ungefär en och en halv timma bort, för att shoppa loss lite. Gallerian var lite större och de hade lite fler butiker med min smak men i slutändan handlade jag bara på samma affärer som vi har i Lynchburg. Duktigt nog av mig brände jag inte hela månadens budget heller.
Tidigare under måndagen fick jag tillbaka en uppsats jag skrivit i American Government och det gjorde absolut min dag, om inte hela min vecka. Uppgiften var att skriva om den största saken man uppnått hittills i sitt liv och sedan skriva om två saker man vill uppnå inom de närmsta tio åren. Jag hade svårt för att komma på något konkret mål jag uppnått så det slutade med att jag skrev om hur lärorika de senaste åren varit för mig. Jag har alltid sagt till mina lärare, särskilt när det är friare, kreativare uppgifter, att jag älskar att få skrivna kommentarer och åsikter. Det ger så mycket mer bara ett betyg och jag känner att jag får något tillbaka på det sättet. Vad jag skrev som avslut i stycket om min största lärdom hittills var:
"I learned that I'm very strong, that I can put other peoples happieness first without compromising my own needs, and finally I learned that I am a forgiving person. I guess the achievement was that I grew as a person and was there for my family instead of breaking down and feeling bad for myself."
Inte nog med att min lärare strök under "I'm very strong" i min uppsats, kommentaren jag fick löd som följer:
"You have been a great teacher to me this year! I have valued you and your point of view and this assignment proved your stregnth and maturity!"
Jag blev så glad att jag nästan fick tårar i ögonen som en liten amerikan, men bara nästan!